Saker att göra på Fårö - rapport från GK2

I dag är det en månad sedan jag åkte iväg på GK2, på försvarsutbildarnas kursgårt på Fårö, och nu har jag äntligen fått ro att avlägga rapport.

Redan på Cityterminalen stötte jag på de första bekanta ansikterna sedan GK1, och på färjan över till Visby anslöt fler, både GK2:are som jag själv och ett gäng gruppchefselever som hade kurs samtidigt som vi.

Fårö ligger nordväst om Gotland och är känt bland annat för att Ingmar Bergman hade sommarställe där, och sin speciella natur, inklusive flera områden med raukar. Ön var tidigare ett militärt skyddsområde, men det enda som återstår av militär närvaro på ön numera är Försvarsutbildarnas kursgård. Till skillnad från Villingsberg, där jag gick GK1, så drivs kursgården helt av frivilligförsvaret, och den används också till andra arrangemang, och som vandrarhem. (Vi fick till exempel dela anläggningen med en bridgeklubb.) Hela anläggningen påminde mest om ett sommarläger. Det fanns också en hel del saker att ägna tiden åt, bland annat:
1: Bo på logement. Dubbelrum med våningssäng, garderob och byrå. Dusch och toalett i korridor. TV och kylskåp i sällskapsrum. Gångavstånd till lektionssalar, matsal och bastu.

2: Öva sjukvård. Efter repetition av flödesschemat L-ABCDE (Livsfarligt läge, Airways, Breathing, Cirkulation, Disability, Exposure) som vi lärt oss på GK2 byggde vi på våra sjukvårdskunskaper med arm- och benskador, bukskador, bröstkorgsskador, fälthygien, stukningar m.m På bilden ser ni ett armbrott som fixerats med hjälp av en pappskena och en större mängd elastiska lindor.

3: Se Fårö En av kvällarna bjöds vi på en rundtur av öns busschaufför som visade sevärdheter och berättade anekdoter från öns historia, bland annat om prästen som anmälde öborna för sjöröveri och flydde ön sedan han beskjutits av öborna, mitt under en gudstjänst. Eller om den missinär som kom till ön innan kristnandet för att omvända öborna. Han togs väl emot till en början, men när han blev för påstridig med missionerandet så tröttnade öborna och slog ihjäl honom. Vi stannade också vid ett par raukområden, och vid Engelska kyrkogården där ett gäng engelska sjömän som dött i tyfus ligger begravda. I närheten av kyrkogården ligger också det lambgifte som syns på bilden ovan. Ett lambgifte är en bod för vinterförvaring av foder åt får, eller lamb som det heter på gotländska. Taket är gjort av ag, ett slags gräs som växer i sjöarna på ön.
4: Låna cyklar. På kursgården fanns det gott om gamla kroncyklar som vi lånade några kvällar för att åka och bada eller titta på raukar.
5: Bada bastu Precis som på GK1 var vi ett gäng bastuentusiaster som passade på så gott som varje kväll utan allför sen kvällstjänst. Bastun ligger centralt på kursgården, tyvärr finns inga badmöjligheter i närheten.

6: Åka på slutövning. Kursen avslutades med ett par dagar i fält, där vi delades in i grupper under ledning av några gruppchefselever. Inför övningen utbildades vi, förutom sjukvården, på radio 145 (som syns på bilden ovan), signalering, karta och kompass mm, och nu var det dags att tillämpa våra nyförvärvade kunskaper. Övningen inleddes med en morgonuppställning i hällregn och genomgång av förutsättningarna för övningen, och sedan skulle det bära iväg. Dock inte så långt, eftersom övningen höllls på och omkring kursgården. Hälften av grupperna skulle börja i "bebyggelse" med samlingsplatser i lektionssalarna och förläggningen i ett av förråden, och de andra två grupperna skulle förflytta sig några hundra meter ut på heden och slå upp tält. Som vanligt började vi med att vänta, eftersom den utrustning som skulle tilldelats grupperna inte var organiserad på lämpligt sätt, eller på något sätt alls för den delen. Vi som hade turen (eller oturen, men med tanke på vädret så tror jag nog att vi hade tur) att börja i bebyggelse fick alltså vänta på att grupperna som skulle ut i fält fått tag på sina saker och gett sig iväg. När vi äntligen kom igång gick det däremot ganska snabbt att förvandla en lektionssal till samlingsplats för skadade, och sen dröjde det inte länge förrän det var dags att rycka ut. En grupp soldater från Gotlands Hemvärn och ett gäng frivilliga i olika åldrar hade ställt upp som markörer, och vi var snart i full gång med att ta hand om brännskador, knivhuggningar, stokefall och annat. Första dagen var skadorna lite enklare och av mer "civil" karaktär, som bilolyckor, knivbråk och vidbrända grillare, och framåt eftermiddagen och kvällen började det dyka upp lite soldater med skavsår, vätskebrist och utmattning, men det skulle bli värre. Nästa morgon, efter en hård natts sömn på betonggolv, var det dags att byta plats med de två grupper som legat ute i fält. Vi lastade vår utrustning på ett släp och åkte ut för att slå upp tälten. Det var lättare sagt än gjort, en ihållande blåst i kombination med stenig mark gjorde det svårt att få fäste för tälten. Under natten hade också ett av sjukvårdstälten blåst omkull. Vi fick upp ett tält, och det stod betydligt stadigare när vi parkerade släpet bredvid som vindskydd. Sedan började det komma skadade igen, och nu var det krig som gällde. Skott, spräng och splitterskador, flyktingar och kidnappningsoffer i bagageutrymmen. Hur kul som helst. Tyvärr tog det roliga slut framåt kvällen när vi plötsligt blev beordrade att plocka ihop och åka tillbaka till inomhusförläggningarna. Övningsledningen hade nämligen bedömt att det var "för farligt" att ha tälten uppe i blåsten, så vi fick flytta in igen. Stor förvirring rådde när två extra grupper dök upp vid inomhusförläggningarna utan att ha något vettigt att göra, och dessutom sover man betydligt bättre på marken utomhus än på ett hårt golv. Kvällen blev därför något av en besvikelse.
Men natten gick och så kom morgonen, och alla grupper beordrades att bryta sina samligsplatser inför la grande finale. Två massiva skadescenarion följde där samtliga markörer deltog.
Här upplevde också jag övningens höjdpunkt när vi omhändertog en skadad med både en öppen buk, konstfullt tillverkad av gristarmar, och ett kraftigt blödande öppen benbrott. Det gick åt fyra sjukvårdare och massor med första förband, kompresser och lindor för att stabiliera skadorna nog för att klara en transport. Mycket stimulerande. På bilden ser ni mig, med namnbricka på hjälmen, i full färd med att lägga förband på bukskadan. Observera den lilla pumpen som markören har i handen för att kunna simulera att blodet sprutar ur en pulsåder.

Efter dessa två masskadesituationer var övningen slut och det var dags för materialvård, ihoppackning av grupputrustningarna och efterfest. Två dagar fullmatade med bra sjukvårdsövningar, bortsett från sista kvällen. Dessvärre höll övningen inte lika hög standard när det gällde fältvanebiten, det hade varit bra att öva på det grundläggande, att sova, äta och skita ute, samtidigt som sjukvården. Tyvärr tror jag att övningsledningen underskattade kursdeltagarnas kapacitet och vilja att öva. Hoppas att de tar till sig de synpukter som framfördes under utvärderingen.

Ja, det är nog allt jag hann med att pröva på under nio dagar på Fårö i början av juni. Nio dagar av roliga och spännande aktiviteter, och framför allt nio dagars intensivt umgänge med trevliga bekantskaper, både gamla och nya. Det känns lite tråkigt att det inte finns någon "nästa kurs" att se fram emot, men jag hoppas att jag träffar många av dem (eller er, om någon av er läser det här) igen, civilt eller under kommande övningar. Vem vet, det kanske blir gruppchefskurs om några år.