Grönsaksmarknad och långpromenad

Här ovan ser ni gårdagens "skörd" från Bondens Marknad i Tessinparken. Marknadsbesöket följdes av en långpromenad på Norra Djurgården, och i dag ska grönsakerna förvandlas till soppa, att avnjutas med hembakt bröd. Inget dåligt sätt att spendera ett par helgeftermiddagar.

Med råsegel på Stora Värtan

Nu har jag varit ute på äventyr igen, på det levande rollspelet Krigshjärta. Fyra dagar i skogen med regn, lera och primitiv utrustning, och även om smutsen under naglarna inte gått bort än och min bädd av filtar och fårskinn var långt från bekväm (rötter i ryggen) än så är det alltid en upplevelse att se skogen prydd av människor i vackra kläder och laga mat i gryta över öppen eld. Det här arrangemanget bjöd dessutom på en stor portion action. Kolla på arrangemangets hemsida om ni vill läsa mer. Det finns en trailer också!

Men nog om detta arrangemang, som beskrivs betydligt bättre på annat håll. Förra helgen däremot var jag ute på ett litet äventyr som förmodligen inte fått lika mycket publicitet, nämligen en segling med drakskeppet Viking Plym på Stora Värtan. En av mina gamla ledarvänner från Djursholms Scoutkår tipsade mig om att de yngre scouterna skulle åka på vikingaläger och att de skulle seglas över med ett "vikingaskepp", och då jag seglat lite med råseglare tidigare och är allmänt historieintresserad undrade hon om jag kunde ställa upp som besättning och dessutom berätta lite om vikingarna för barnen. Självklart ställde jag upp, både för den goda sakens skull och för att det är roligt att segla.

Dags att reda ut lite saker förresten. "Vikingaskepp" är en ganska svepande term och de flesta kallar alla långa odäckade båtar med råsegel (ett stort fyrkantigt segel fäst i en tvärgående bom, en "rå") för vikingaskepp, med sådana båtar användes långt efter vikingatiden. Bland allmogen användes mindre råseglare långt in på 1800-talet. De skepp jag seglat med tidigare är Helga Holm, som är en kopia av ett skepp från 1300-talet, och Tälja, som är byggd efter ett fynd från 900-talet. Viking Plym däremot är ingen fullskalig kopia utan inspirerad av fynd från västkusten, men byggd i skala 1:2. Hon är också byggd med lite väl moderna metoder, bland annat är trävirket lackat och fernissat i stället för bara tjärat, seglet är i modern segelduk och bänkarna ombord är längsgående för att underlätta segling i stället för tvärgående för roddens skull, för att inte tala om den inbyggda motorn! Men så är hon ju också byggd redan 1912, till olympiaden i Stockholm, och därmed en av världens äldsta kopior av "vikingaskepp". Utveckligen går ju framåt, eller bakåt, även när det gäller historieåterskapande.



Och så till själva seglingen då. Dagen till ära hade jag och min flickvän klätt upp oss i de vikingakläder jag hade i lajvgarderoben, och vi åkte tidigt ut till Viggbyholm, där skeppet ligger, för att möta skepparen och hans son, som utgjorde resten av besättningen. Vi gjorde allt klart och tuffade iväg för motor mot Ranängen, där lägerdeltagarna skulle hämtas upp. Visserligen hade de varit häftigt att segla fram till bryggan, men hade vi väntat på vind så hade lägret blivit rejält försenat. Men vår entré verkade vara effektfull nog, ledarna hade hemlighållit "vikingaskeppet" för både scouter och föräldrar och vi fick genast ställa upp på en hel massa foton och svara på frågor om skeppet så gott vi kunde. Sedan lastades packning och lägerutrustning ombord, vilket gick snabbt tack vare hjälpsamma föräldrar, och så bar det iväg. Tyvärr var vinden inte riktigt med oss, så vi fick gå för motor en bra bit innan vi kunde hissa segel, och trots att vi tog en lång omväg för att få gynnsam vind så gick det minst sagt i sakta mak när seglet kom upp. Själv hade jag inte haft något emot att skvalpa fram i någon knops fart några timmar,men nästan ett dussin scouter i lågstadieåldern tyckte nog inte riktigt samma sak. Särskilt inte när de började bli hungriga. Alltså bestämde vi oss för att skynda på färden med hjälp av motorn och efter någon halvtimmes puttrande nådde vi målet, Kyrkviken på Bogesund.
När vi landat och lastat ur var det dags för lunch, och scouterna åt sin medhavda matsäck medan jag gjorde mitt bästa för att underhålla dem med historier om vikingaskepp och nordisk mytologi. Sedan jag berättat om färderna i Österled, hur vikingarna brod skeppen förbi forsar och mellan floder, om Oden, Tor och Freja och historien om Bladers död och Lokes straff så var scouterna mätta och belåtna och de var dags för oss att ge oss av. Vi puttrade ut ur Kyrkviken för motor och när vi kommit ut på Stora Värtan igen hade vinden tagit i lite så vi bestämde oss för att segla en lite längre tur i stället för att ta den rakaste vägen hem. När vi seglade längs stränderna i Djursholm märkte vi av en viss uppståndelse bland de badande och solande, det är ju inte varje dag man får se ett drakskepp under segel. De flesta mötande båtar tittade också lite extra.

Runt tre var vi tillbaka i Viggbyholm igen. Sammantaget hade vi en härlig dag på Värtan, även om det gärna hade fått blåsa lite mer. Det är alltid kul att komma ut och segla, och så känns det bra att göra en insats för sin gamla scoutkår då och då.

Saker att göra på Utö!

Förra helgen var det dags att avverka ännu en av öarna i skärgården, denna gången den betydligt mer turisttäta Utö, i havsbandet söder om Ornö. Jag och min flickvän åkte ut för att fira hennes födelsedag med lite turistande och ett besök på den trevliga fiskresturangen Båtshaket som flera vänner till mig rekommenderat. Som vanligt på våra helgäventyr åkte vi direkt efter jobb och andra plikter på fredagseftermiddagen, först tåg till Saltsjöbaden och därefter skärgårdsbåt raka vägen till Utö, en tur på ett par timmar. Helgens upplevelser kan sammanfattas i min lilla guide till Saker att göra på Utö:
1: Campa. Det första vi gjorde när vi kommit i land var förstås att uppsöka campingen där vi skulle bo. Den ligger vid stranden några hundra meter från Gruvbryggan och består av en öppen yta i skogen och ett litet servicehus. En hel del tält var utspridda i gläntorna, men det fanns andå gott om plats för oss. Efter att ha fått upp tältet var det dags för te och kvällsmacka. På bilden ser ni utsikten från vårt tält på lördagsmorgonen.

2: Hyra cykel. För att ta sig runt på ön rekommenderas cykel. I hamnen hyrs cyklar ut för en överkomlig peng, 110 kronor per dag för en växlad cykel, 90 kr en oväxlad. Det var absolut värt den extra tjugan att hyra en växlad cykel efter några timmars trampande. Vägarna på ön är ganska bra grusvägar, med de är vädligt sandiga på sina ställen. Med hjälp av en cykelkarta var det inga problem att hitta vägen, men skyltningen var inte helt komplett överallt.

3: Besöka Utö kyrka. Kyrkan ligger vid Spränga brygga, några kilometer från gruvbyn, och är en stenkyrka från 1860-talet. Vid bryggan fanns också en kiosk som passade bra för en glasspaus. Enligt en skylt sulle kyrkan vara öpen mellan tio och fyra, men vaktmästaren kanske försovit sig under vårt besök. Det var låst trots att klockan nästan var halv elva.

4: Bada vid Lilla Sand. På Utös havssida, med utsikt över Östersjöns fria horisont, ligger flera stränder och badvänliga klippor, och vi bestämde oss för att bada på den första vi kom fram till (de sista biten var vägen väldigt sandig och tung att cykla). Vattnen var varmt och vågorna var bättre än i ett äventyrsbad. I närheten finns också flera gamla bunkrar och skyttevärn som man kan gå på upptäcktsfärd omkring, om man är road av sådant. Större delen av södra Utö är faktiskt ett militärt skjutfält som fortfarande används, men det är ingen fara att cykla omkring där. På ön finns det gott om anslagstavlor som meddelar när det är övningar på gång och bommar stängs vid alla infarter när det ska skjutas skarpt.

5:Äta fisk på båtshaket. Längst ut på Ålö, en grannö till Utö (med broförbindelse) ligger en liten men välbesökt fiskresturang. Ägarna både odlar och fiskar fisken själva, och maten är mycket god, särskilt som vi var rejält hungriga efter en halv dags cyklande. På bilden ser ni meny nummer tre, för två personer. Rökt lax och ål, rökta räkor, gravad lax. skagenröra och hemgjord potatissallad. Mätt och nöjd blev man, och serveringen i någon sorts gammalt båthus kändes väldigt somrig. På platsen fanns också kiosk och cykeluthyrning (i samma regi som resturangen) och precis intill låg en brygga för skärgårsbåten till Nynäshamn, så det var mycket folk som kom och gick. En trevlig, livlig, plats.

6: Bada en gång till, vid Rävstavik. Vid gruvbyn, fast på "utsidan" av ön, ligger ännu en badplats dit vi kom efter att ha cyklat tillbaka från Ålö. Lite mer skyddat än Lilla Sand, och mer välbesökt, båda av badare och fritidsbåtar. Badet var inte lika bra, men vi hittade en fin klippa där vi fångade dagens sista solstrålar innan vi återvände till gruvbyn för att lämna tillbaka cyklarna och laga en sen middag på campingen.

7: Besöka kvarnen. Kvarnen ligger på en höjd ovanför Gruvbyn och är ett välkänt landmärke i södra skärgården. Utsikten uppifrån kvanens övre våningar är också riktigt fin, man kan se hela Mysingen, södertörnskusten och södra Ornö. Men minst lika intressant är själva kvarnen från slutet av 1700-talet, och framför allt allt klotter på väggarna. Någonstans under en trappa ska det finnas en dikt inristad på 1830-talet, men den lyckades jag inte hitta. Däremot mycket spår från hela 1900-talet, främst kärlekspar som skrivit sina namn och skolklasser och föreningar som tillkännager att de någon gång besökt kvarnen. På 40-talet använde militären kvarnen som utkiksplats och en hel del av klottret härstammar också från den tiden.


8: Strosa runt i Gruvbyn. På söndagen, efter att ha rivit tältet, badat och besökt kvarnen hade vi några timmar kvar innan eftermiddagens båt mot Stockholm gick, och de timmarna tillbringade vi i den lilla Gruvbyn. Byn härstammar från den tiden då järnmalm bröts på ön, från 1100-talet och fram till 1879. Flera byggnader är från 1700-talet. Av gruvorna återstår mest vattenfyllda hål (inte alls lika intressanta som gruvan på Ornö), men byn är fin. Numera är den den centrala punkten för turismen på ön, med brygga för skärgårdsbåtarna, turistbyrå, camping och butiker. Vi besökte be flesta av de små bodarna, köpte lite te i en av dem, åt strömming med potatismos till lunch, köpte en påse tomater av en äldre herre som satt vi bryggan och sålde grönsaker och slappade lite i solen. Ett bra sätt att avrunda utövistelsen.

9: Åka båten hem. Från Utö kan man ta en båt över till Årsta och sedan fortsätta hemåt med buss och pendeltåg, eller så kan man ta båten hela vägen in till stan. Går man av i Saltsjöbaden och tar tåget in till stan tjänar man en halvtimme, men då missar man den finaste delen av turen. Vid passagen genom Baggenstäket (som ni ser på bilden) och Skurusundet kommer man riktigt nära både båttrafiken och bebyggelsen längs stränderna, och infarten till stockholm längs Nackastranden är också fin. Kikare rekommenderas, och en varm tröja eftersom det kan blåsa lite kallt uppe på däck. Nerifrån salongen har man inte alls samma utsikt.

För mer info om Utö, se till exempel Utö Hembygdsförening eller Utö Turistbyrå.

Tack som vanligt till Djursholms Scoutkår som vi lånat tält och spritkök av.

Saker att göra på Ornö!

Mina föräldrar har en liten stuga på Ornö, utanför Dalarö i Stockholms skärgård, där jag tillbringade större delen av mina barndomssomrar. Sedan jag började arbeta på sommarloven så har förstås tiden som jag varit där ute minskat rejält, men ett par gånger om året brukar jag ta mig dit, mest vi speciella tillfällen. För några veckor sedan inföll ett sådant tillfälle då jag och min flickvän, och resten av min familj, var ute för att besöka den årliga Röda Kors-dagen på Sundby. Min flickvän, som är väldigt förtjust både i loppmarknader och skärgården, har bara besökt ön en gång tidigare så vi passade också på att turista litegrann, och nu passar jag på att sätta ihop en liten guide till

Saker att göra på Ornö!

1. Röda-Korsdagen är ett årligt återkommande evenemang till förmån för Röda Korset, och huvudattraktionen är den stora loppmarknaden. Förutom den bjuds det även på auktion, musik, servering och lotterier, men det absolut viktigaste är som sagt att rota igenom en gammal lada full med bortskänkta saker. Som ni kan se på bilden här ovanför så var det ganska välbesökt, en lång kö väntade redan när vi kom dit i god tid innan öppning klockan tio. Fyndpotentialen var ganska hög också, iallafall den första halvtimmen då också trängseln var som störst. Jag höll igen lite på shoppandet eftersom jag redan har skåp och lådor ganska välförsedda med tidigare fynd från olika loppmarknader, men jag hittade ändå några böcker, fyra stycken nysilverbägare (mycket användbara i medeltidssammanhang) och lite småsaker till köket, alltihop för under hundralappen (fast jag avrundade uppåt då de hade slut på växel i kassan).
Efter denna insats för den goda saken fortsatte jag att stödja insamlingen genom att fika och köpa lotter. En lite större insats gjorde de sponsorer som ställt upp, och det förtjänar en liten extra puff så jag lägger upp en bild på "sponsorväggen" här bredvid. En ganska stor del av Ornös näringsliv verkade vara representerat. Observera företagsnamnet "Ornö stuguthyrning & allround".




2. Stenhuset Sundby är en gammal gård med anor från 1600-talet, och de håller fortfarande får i de närliggande hagarna, som är mycket trevliga att promenera i. Hagarna alltså, inte fåren.
I en av dessa hagar ligger Stenhuset, ruinen av den ursprungliga gårdsbyggnaden från 1600-talet. Huset brändes ner under rysshärjningarna 1719 och idag återstår delar av stengrunden. En sevärdhet jag aldrig missade när jag följde med ut och plockade svamp som liten. Jag tyckte till och med att ruinen var roligare än svampen. Förr brukade den vara ganska skräpig men nu är den rensad och en informationsskylt har satts upp. Man kan gå in i ruinen, och gå upp får några rester av gamla stentrappor, men det är dumt att börja klättra på väggarna. Bara för att stenarna legat på plats i över trehundra år så betyder det inte att de kommer att ligga kvar lika länge. Det kan vara du som får alltihop att rasa...

3. Gruvan. Längst in i Kyrkviken ligger Lugnets gamla fältspatgruva. Den lades ner 1965 och i dag återstår mest ett stort vattenfyllt dagbrott och en del skrot, bland annat kranen som syns på bilden och lite gammal räls. Jag brukar undra hur djupt gruvhålet egentligen är, men det är svårt att undersöka det då vattnet i dag används som dricksvatten och gruvan är avspärrad. Badförbud med andra ord. Runt gruvan finns det några utsiktsplatser med informationsskyltar.

4. Kyrkan. Ornö kyrka är en ganska trivsam skärgårdskyrka, byggd 1885 efter att öns gamla kyrka brunnit ner. Altartavlan som syns på bilden ger dock en ganska kusligt intryck. Den bibliska scenen där Jesus stillar stormen måste gjort intryck på skärgårdsborna som var tvugna att ge sig ut på fjärdarna i sina små öppna båtar så gott som året runt, oavsett väderleken.

5. Handelsboden, numera öns enda butik, har sett likadan ut ända sedan jag var liten. De har helle inte bytt ut skylten sedan Haninge var ett eget riktnummerområde. Kanske inget sevärdhet som nämns i turistbroschyrerna, men jag tycker att den är värd ett besök. Observera att den stora huskroppen är ett boningshus, affären ryms i den lilla utstickaren, och en tillbyggnad på baksidan. Nere vid vattnet finns en båtmack, och en lokal fiskare säljer färsk fisk på helgerna under sommaren.

Fler sevärdheter hann vi inte med på en dag, men det finns också bland annat ett hembygdsmuseum, en krog, en bibliotek (öppet under sommaren måndag och torsdag 18-20. Det missade jag aldrig som liten), några loppmarknader och en gård med tillhörande gårdscafé och cykeluthyrning. Till Ornö kan man ta sig med skärgårdsbåt från Strömkajen via Saltsjöbaden, eller från Dalarö med skärgårdsbåt eller bilfärja. Det finns stora obebodda områden på ön där man kan vandra och tälta. Jag kan verkligen rekommendera ett besök på denna stora ö som inte är lika turisttät som många av de mindre öarna i skärgården.

I helgen som kommer åker jag och min flickvän ut till Utö, och under nästa vecka planerar jag att rapportera om Saker att göra på Utö!