Besök hos jätten Bore!

Över påskhelgen besökte jag och min flickvän hennes hemtrakter i Dalsland, och tog bland annat en liten promenad upp på Borekulle, med vacker utsikt över Dalboslätten.

Nytt försök till årets första löprunda.

Jag blev ju lite avskräckt när jag försökte mig på motionsspåren vid Alby Friluftsgård för ett par veckor sedan då snö och is blockerade vägen i skogen. Men nu har solen värmt på ordentligt, och tidigare idag hittade jag inspirationen att ge mig ut igen. Strålande sol och lite vind, men inte i närheten av snålblisten jag mötte sist. Och inte ett spår av snö längs spåret.

Jag tog en kort runda på ett par kilometer för att kolla formen efter en vinter av sporadisk inomhusträning. Det gick att ta sig runt, men det borde vara mycket bättre. Jag har verkligen legat av mig, till och med cykelturen ner till spåren kändes jobbig. För ett halvår sedan klarade jag ju tio kilometer hård terräng, och nu tappar jag sugen redan efter två ynka kilometer. Dags för mer träning!

Årets första löprunda.

Ett nytt jobb har tagit tid och energi, så både äventyrande och bloggande har legat nere ett tag, men nu när våren är här är det inte utan att man börjar längt bort och ut. I helgen kom cykeln fram ur vinterförrådet, och i dag var det dags att pröva löpspåret för första gången i år.

Spåren jag brukar använda ligger ungefär tio minuters cykelväg bort, och med glatt humör och löparskorna på susade jag iväg. Solen sken och cykeln rullade på i medvinden. Den väldigt kraftiga medvinden, som jag inte märkte så mycket av förrän jag plötsligt fick vinden emot mig. Det gick genast trögare, men det var ju inte så långt kvar till spåret så det var inget stort problem.

Spåret såg bra ut, lite blött efter snösmältningen men till större delen isfritt. Jag parkerade cykeln och joggade iväg, men redan efter den första kurvan tog det stopp. Isen täckte hela spåret, och kanterna bestod av mycket oinbjudande lera och slask. Men eftersom jag precis börjat springa så ville jag ju fortsätta. Jag saktade ner och tog mig försiktigt vidare i hopp om att isläggningen enbart var lokal. Tyvärr var den inte det, men isen skiftade i alla fall. Blankis, mjuk is och snö om vartannat. Roligare underlag kan man ju springa på. Eller gå, som jag fick göra.

Min löprunda är fyra kilometer lång, med ett par ställen man kan gena på för att korta av den. Första genvägen passerade jag, den rundan är bara en kilometer och mer än så ska jag väl klara.
Vid den andra däremot så gav jag upp, efter nästan en kilometer av istäckt underlag. Resten av rundan, från genvägen och framåt, var isfri och jag fick lite sprunget i alla fall. Men tyvärr blev rundan inte längre än ett par kilometer, och då räknar jag in blalanserandet över isen.

När jag kom tillbaka till starten hade min cykel blåst omkull i en vindby som inte hade märkts nämnvärt inne bland träden. Men på vägen tillbaka visade sig vinden verkligen från sin sämsta sida. Den långa raksträcka där jag nyss hade rullat på i god fart blev i åt andra hållet rena vindtunneln. En spinninginstruktör hade blivit till sig av glädje, motstånd var bara förnamnet. Den korta cykelturen var betydligt jobbigare än löpningen, och det tog en god stund innan jag kom hem, genomsvettig och darrig i benen.

Dessutom upptäckte jag att mina gamla löparskor förmodligen inte håller en säsong till. Dags att skaffa nya innan utomhusträningen börjar på riktigt.