I morgon bär det av på äventyr igen. På lajv, eller levande rollspel som man också kan säga. För grundläggande info om vad jag pratar om rekommenderar jag det allvisa och allvetande Wikipedia, artikeln finns här.

Lajv är en hobby jag ägnat mig åt i snart åtta år nu, och till en början var mitt engagemang kopplat till friluftsintresse och äventyrslusta, och jag åkta främst på arrangemang i medeltidsinspirerad fantasymiljö, givetvis ute i skogen. Men tiden har mitt intresse breddats, och jag har prövat på andra genrer och miljöer, kortare inomhusarrangemang i nutid där fokus ligger långt ifrån att smyga runt bland träden och "äventyra". Men i morgon är det dags att resa bort för fyra dagar i skogen, med en vacker by av trähus, ett tältläger med mångfärgade paviljonger och faror som lurar i skogarna. Precis vad jag ville ha när jag började lajva, och lockelsen finns kvar. Dessutom är det samma arrangörer som gjorde det första lajvet jag någonsin besökte, och en del folk från det lajvet också. Det kommer att bli ett kärt återseende.

Vill ni veta vad lajvet handlar om kan ni läsa på lajvets hemsida. Kortfattat kan jag säga att jag kommer att spela Hans Keitler, legosoldat och underbefäl i den trupp som eskorterar en viktig expedition till den avlägsna byn Naari. Nu ska jag fortsätta packa ihop mina prylar, medan jag funderar på det inlägg jag ska skriva när jag kommer hem från lajvet. Då tänkte jag jämföra friluftsliv under moderna förhållanden friluftsliv under levande rollspel, utan lättviktstält regnställ i funktionsmaterial, spritkök och diskborstar.

På bilden ser ni större delen av min packning, fortfarande i en liten hög. Snart ska den pressas ner i de blåa Ikeabagar som ligger i den gröna fotöljen. Möblerna ska inte med, däremot ett par filtar till som är ganska stora och otympliga, och i morgon bitti ska allt få plats i en medelstor Volvo tillsammans med fyra personer till och deras packningar. Levande rollspel är en ung hobby med heterogena utövare, men om det finns någons sorts tradition i rörelsen så är det bruket att överlasta bilar på väg till lajven, och morgondagens resa lär inte bli något undantag.

Tatueringar

Till vänster här uppe ser ni min nya tatuering, som den såg ut när jag tog av plasten i fredags morse. (Man täcker en ny tatuering med plast det första dygnet för att skydda såret mot smuts och bakterier). Se ganska grisig ut. Det släpper fortfarande ifrån sig färg och smustsen runtomkring är skit som fasnat i limmet från tejpen. Tejpen lossnade för övrigt ganska snabbt runtom plasten när färg, blod och kondensfukt rann ner och löste upp limmet, så jag fick tejpa om med skavsårsplåster innan jag gick och la mig. Äckligt, eller hur? Men vill man vara fin så får man lida pin. På bilden till höger ser ni min tatuering två dagar senare, alltså idag. Lite tjusigare, men den är fortfarande täckt av en sårskorpa och blänket kommer av hudsalvan jag smort in den med. När sårskorpan har läkt helt så kommer färgen att blekna lite eftersom den täcks av ett tunt hudlager, men sen sitter den där i många år framöver. Taueringar är verkligen ett billigt nöje om man tänker på hur länge man får njuta av dem. För mer läsning om tatueringar kan ni kolla här.

Motivet jag valt är en hyllning till de här små killarna, en annan liten hobby jag har.

Träningsuppehåll & träningsprogram

I går var jag och lämnade blod, i morgon går jag och tatuerar mig, och nästa vecka kommer jag att vara ute. Sammantaget står jag väl inför ett träningsuppehåll på ungefär två veckor. Både gaddandet och blodförlusten kräver några dagars vila, och när jag är ute kommer jag inte att hinna träna, förutom att jag kommer att slita hund med lastning och lägerbygge. Mer om nästa veckas aktiviteter i ett senare inlägg, nu ska det handla om träningsupplägg.

Min träningshistoria de senaste åren ser ganska brokig ut, det är en del flitig träning på olika pass nere på den lokala idrottshallen, en period av ganska entusiastisk styrketräning på ett närbeläget källargym, några försök med program för hemmaträning och så en del löpträning på sistone. Sammantaget så har jag väl varit ganska duktig, och fått en del resultat, men det har förstås blivit några långa uppehåll och jag hade förmodligen fått bättre och mer bestående resultat om jag kört ett mer varierat program över längre tid. Det är alltså det det är dags för nu.

Jag tänkte köra ett program där jag varvar styrketräning och kondition. Fyra träningstillfällen i veckan, två pass på gymmet och två pass i löpspåret. Jag har inga direkta kroppsbyggarambitioner, men jag vill hålla en hyfsad styrka, för att kunna bära packning under långa vandringar och för att jag kanske är lite fåfäng ändå. Målet med konditionsträningen är förstås Tjurruset, som jag skrev om för några inlägg sedan. Eftersom min fritid är något begränsad så har jag försökt göra programmet så flexibelt att jag inte behöver träna på samma tider varje vecka, och passen ska heller inte vara för långa.

Två pass på gymmet i veckan lämnar ju inte utrymme för en massa trixande med isolationsövningar för små muskelgrupper, eller uppdelning av olika muskelgrupper på olika dagar, utan jag kör korta och koncentrerade pass med basövningar för hela kroppen. Jag har kört samma upplägg tidigare, men nu har jag skalat av programmet och dragit ner till två träningstillfällen i veckan i stället för fyra. För att få variation i träningen så jag har gjort två pass, A och B, där jag tränar samma muskelgrupper, men med olika övningar. Pass A kör jag under veckans första del, måndag, tisdag eller onsdag. Pass B kör jag torsdag, fredag eller lördag.

Pass A - måndag, tisdag eller onsdag.

Bänkpress (bröstmusklerna, främre axlarna, triceps)
Knäböj (lårmusklerna, sätesmusklerna, hela bålen)
Latsdrag (övre ryggmusklena, bakre axlarna, biceps)
Axelpress med hantlar (axlar, triceps, bröst)

Pass B - torsdag, fredag eller lördag.

Lutande bänkpress (bröstmusklerna, främre axlarna, triceps)
Marklyft (lårmusklerna, sätesmusklerna, ländryggen)
Benpress (hela benen och sätesmusklerna)
Sittande rodd (hela ryggen, bakre axlarna, biceps)

Dessutom lägger jag till en eller ett par extra övningar per pass, om jag har tid och kraft. Minst en magövning. Lätt uppvärmning med löpning eller cykel först, stretch efteråt. Jag kör tre set på varje övning och börjar med tio repetitioner. Övningarna kör jag i superset, jag alternerar alltså mellan två övningar i stället för att vila mellan seten (det sparar nämligen en massa tid). Totalt bör inte passen ta mer än en dryg timme, inklusive promenaden ner till gymmet och uppvärmningen.

Löpträning har jag inte alls lika stor erfarenhet av som styrketräning så jag börjar lite grovt och finslipar programmet efter hand, men tanken är att köra två pass där också, på flexibla dagar på samma sätt som styrkan. Ett pass kör jag långt, 45 minuter till en timme, med ganska låg intensitet. Det andra passet kör jag kortare med högre intensitet. Till enj början blir det nog bara att köra ett varv i löpspåret och försöka pressa tiden, men sen tänkte jag börja med intervaller och backträning.

Få se hur det kommer att gå att köra den här träningen över sommaren, en del uppehåll vet jag med mig att det kommer att bli. Jag börjar med en månad och utvärderar sen. Start tisdag den 30:e juni. I dag är det förresten exakt fyra månader kvar till Tjurruset.

www.geblod.nu

Regn och Rusk

Helgens väder har väl inte varit så mycket att hurra för, regn och regn. Inget drömläge för vare sig picknick eller grillfest på stranden, men regnet för med sig fördelar också. Det är till exempel ett bra läge att ge sig ut på promenad för att testa sitt relativt nya regnställ.

Jag har haft det ett par månader nu, och använt det under två utfärder, men jag har inte behövt använda det i annat än lätt duggregn, så när regnet verkligen tog i i går kväll så gav jag mig glatt ut på en liten promenad.
Regnstället är av märket Euro-Hunt och är köpt från Engelsons postorder, som mest säljer jaktutrustning, men den funkar ju för annat friluftsliv också. Jag har som jag skrev använt det tidigare under två utfärder och är mycket nöjd med klädernas passform, rörlighet och bekvämlighet. Ett stort plus är att båda jackan och byxorna kan bäras som vanliga kläder också, man behöver alltså inte byta jacka eller dra på sig några klumpiga överdragsbyxor när det mulnar till, och man sparar in vikten av en extra uppstättning kläder i packningen. Särskilt byxorna är dock såpass varma och täta, trots materialets andningsförmåga och ventilationsöppningarna i sidorna, att man bör ha med sig ett par lättare byxor för torrt väder när man är uta och vandrar, till exmepel ett par zip-offbyxor (med ben som är avtagbara vid knäna, dubblerar som shorts). Jackan är dock luftig nog för att funka under varmare förhållanden också, och är det tillräckligt varmt behöver man ju ingen jacka alls. En bra allroundjacka helt enkelt. Visserligen finns det snyggare jackor, till exempel den klassiska fjällrävenjackan i grönlandsväv, men till ett betydligt högre pris. En tusenlapp för hela stället, plus en femtiolapp i frakt, är i mina ögon väldigt konkurrenskraftigt.
Men nu var det vattentåligheten jag skulle testa. Ut i gå i regnet bara. Ganska snart upptäckte jag att det är dags att ge kängorna en omgång lädersmorning igen, men det kan jag ju inte lasta regnstället för. Med blöta fötter klafsade jag vidare, och snart blev det ganska varmt. Jackan har ventilationsöppningar under armarna, så de kunde jag ju ha öppna utan att det läckte in. Byxorna däremot har öppningar i sidorna bär vatten kan rinna in om det vill sig illa, så de fick jag dra igen och svettas. Alla dragkedjor, både till fickor och ventilationsöppningar, är vattentäta.
Promenaden gick vidare och jag klafsade genom högt gräs på öppna fält, ,med god exponering för regn och vind, och resutlatet är mycket bra. Totalt var jag ute i ungefär en timme, och ingen fukt trängde in, däremot så blev jag rejät svettig. Materialet blir knappt blött och torkar fort, och det är lika smidigt under blöta förhållanden. Den enda nackdelen är huvan, som är svår att få att sitta bra över huvudet. Den är avtagbar, men är fäst med tryckknappar i stället för dragkedja, vilket göra att den lätt lossnar om den fastnar i något. Å andra sidan är den lätt att ta av och på själv, utan att man tar av sig jackan. På det hela taget är jag mycket nöjd och ser med tillförsikt fram emot regniga vandringsdagar.

Angående träningen så kom jag faktiskt iväg till gymmet i onsdags och körde ett pass. I går städade jag igen, denna gång en källare, och så hann jag ju med en timmes promenad i regnet. Nu är jag på väg ner till gymmet, så fort jag har skrivit klart det här. Så träningen börjar lossna igen. I kommande inlägg så tänkte jag skriva lite mer om mina mål och mitt träningsprogram. Mer om detta nästa gång, nu väntar skroten.

Ett mål i sikte

Ja, till och med att planera träningen för en vecka blev för svårt. I måndags blev det ingen löprunda, men att städa lägenheten är ju också träning. Kanske inte lika svettigt, men man ska ju som bekant inte bortse från vardagsmotionens betydelse. I går blev det inte heller löpning, men en liten promenad fick det bli i alla fall. I dag hade jag tänkt att ta mig ner till gymmet, och dagen är ju inte slut än så det kan ju mycket väl bli av.

Men nu vet jag vad jag ska träna emot. Tjurruset! 10 km löpning i tuff terräng. Det låter faktiskt ganska lockande, jag har ju redan klarat av en mil under mycket lätta förhållanden under Milspåret. Dags att höja nivån lite. En titt på deras inspirerande bilder från förra året hintar om att jag borde lämna löpspåret och börja träna i skogen i stället. Som tur är bor jag intill ett vackert skogsområde med goda löpmöjligheter. Jag måste också börja träna mer i backar, och i största allmänhet skaffa ett riktigt träningsprogram i stället för att bara jogga runt i spåret. Intervallträning, here i come! Och så måste jag öva på sportdrycken.

Jag har lite drygt fyra månader på mig att slipa träningsformen, så det verkar ju inte helt omöjligt. Mål i sikte!

Planer, planer, planer.

Lätta att göra upp, svårare att hålla sig till. Särsklit när det gäller vardagliga saker som man ska göra med viss regelbundenhet. Träning til exempel. Träning är nog faktiskt det mest slående exemplet på saker som inte blir av som planerat.

Sedan milspåret har min träning verkligen kommit av sig. Jag har varit ute i löpspåret EN gång sedan dess, och gymmet har jag inte gått i närheten av. Men nu gör jag ändå upp en liten plan för nästa vecka. Löpning måndag, gym onsdag, valfri fysisk aktivitet under helgen. Inte allför blodigt, det borde jag klara av. Utöver det är mået för nästa vecka att sätta upp ett mer långsiktigt mål för träningen över sommaren. Beach 2009 är det nog lite sent för, så jag får hitta något annat som motiverar mig. Beach 2010 känns lite avlägset. En löptävling till hösten kanske?

Om den här bloggen

I helgen satt jag och pillade lite på layouten här på bloggen, och författade en alldeles för lång presentationstext som jag sedan slängde för att ersätta med den lite kortare text ni ser här till höger. Jag blev väl ganska nöd till sist, särskilt med bilden (från ett gammalt scoutläger, sensommarnatt på Vikbolandet). Men jag var faktiskt ganska nöjd med den första texten också, så jag tänkte att jag lägger ut det lite och skriver ett inlägg av den i stället.

Jag kom på tanken att börja med den här bloggen för några månader sedan. Jag har alltid gillat att skriva, men jag har ända sedan bloggfenomenet har var ställt mig ganska skeptiskt till eftersom det hypats av stora mått ända från början. Jag har varit särskilt skeptisk till bloggar som inte handlar om något särskilt - och så förstås till alla de kvasipolitiska kommentatorer som dyker upp som länkar längst ner under artiklar i nyhetstidnignarnas nätupplagor. Man fattar ju på en gång att det är artikeln som puffar för bloggen, inte tvärt om, och som politiska kommentarer är de antingen intetsägande, obehagliga eller i bästa fall skrattretande på ett lite lyteskomiskt sätt.

Men det finns ju bra bloggar också, särskilt sådana som handlar om något, och som håller sig till det. Modebloggar skälls det ofta på, men det är ju faktsikt ett sätt att göra bloggen till ett uttryck för ens intresse (även om jag inte är intresserad nog för att läsa ett längre stycke i en modeblogg, än mindre skilja en bra sådan från en dålig). Bloggar om poker, fotboll, musik och sex, massor av ämnen som man kan vara mer eller mindre intresserad av och som utgör en bas för någon sorts specialiserat innehåll som gör en text läsvärd - för de som har åtminstone ett grundläggande intresse för ämnet. Sådana bloggar kan vara bra, och en sådan blogg ville jag skriva.

Så när min lust att ta tag i skrivandet till slut övervann min skepsis mot bloggen som form var jag helt på det klara med att jag måste skriva om ett avgränsat ämne, om något som intresserar mig och som jag kan skriva om med en viss grundkunskap. Jag har många intressen, men det som jag utövar mest och som jag har mest att skriva om, är friluftslivet. Därför blev det en blogg om friluftsliv. För att få ut mesta möjliga av min hobby försöker jag hålla mig i någorlunda god form, så jag inkluderade träning i upplägget också. Och för att inte bara skriva långa listor på vad jag gör och visa lite bilder till så toppade jag min bloggcocktail med lite filosofi, för att berika mina texter med de stundtals djupa med för det mesta ganska banala saker man funderar på under gympass, löprundor och vandringar. Thats it.

Så såg bloggen ut i mina tankar när jag på allvar började fundera på den för några månader sedan, och så ser den fortfarande ut i dag, efter sex inlägg. Hoppas att jag håller stilen.

Det som från början fick mig att på allvar överväga att blogga var den träningsdagbok jag skrev på ett större forum för träningsintresserade, inför en tävling som sedan tyvärr inte blev av. Det var ju inte så mycket riktigt skrivande, mest kortfattade rapporter, ibland bara en rad. "Måndag, cirkelträning 60 min". Men jag upptäckte efter någon vecka att jag under träningen såg fram emot att skriva ännu ett inlägg och lägga ännu ett träningspass till listan. Och när jag skrev såg jag fram emot nästa träningspass. Skrivandet motiverade mig att träna och träningen motiverade mig att skriva, och när tävlingen ställdes in sjönk motivationen att göra bådadera. Jag funderade på att fortsätta med en ny träningsdagbok, men jag ville skriva lite mer, och i tankarna växte den lilla forumstråden så småningom till en hel blogg.

Det första steget tog jag för två veckor sedan, efter att ha skjutit upp det lite för länge. Den absolut sista lilla gnuttan motivation jag behövde var Milspåret, löptävlingen jag skrev om i mitt andra inlägg. Hur skulle jag kunna låta ett sådan grej passera utan att ens ha kommit igång med bloggen? Det kunde jag ju förstås inte, så jag krafsade ihop det första inlägget precis i tid för att få med tävlingen i mitt andra. Och nu är jag igång. Förhoppningsvis håller jag ut länge också.