Om den här bloggen

I helgen satt jag och pillade lite på layouten här på bloggen, och författade en alldeles för lång presentationstext som jag sedan slängde för att ersätta med den lite kortare text ni ser här till höger. Jag blev väl ganska nöd till sist, särskilt med bilden (från ett gammalt scoutläger, sensommarnatt på Vikbolandet). Men jag var faktiskt ganska nöjd med den första texten också, så jag tänkte att jag lägger ut det lite och skriver ett inlägg av den i stället.

Jag kom på tanken att börja med den här bloggen för några månader sedan. Jag har alltid gillat att skriva, men jag har ända sedan bloggfenomenet har var ställt mig ganska skeptiskt till eftersom det hypats av stora mått ända från början. Jag har varit särskilt skeptisk till bloggar som inte handlar om något särskilt - och så förstås till alla de kvasipolitiska kommentatorer som dyker upp som länkar längst ner under artiklar i nyhetstidnignarnas nätupplagor. Man fattar ju på en gång att det är artikeln som puffar för bloggen, inte tvärt om, och som politiska kommentarer är de antingen intetsägande, obehagliga eller i bästa fall skrattretande på ett lite lyteskomiskt sätt.

Men det finns ju bra bloggar också, särskilt sådana som handlar om något, och som håller sig till det. Modebloggar skälls det ofta på, men det är ju faktsikt ett sätt att göra bloggen till ett uttryck för ens intresse (även om jag inte är intresserad nog för att läsa ett längre stycke i en modeblogg, än mindre skilja en bra sådan från en dålig). Bloggar om poker, fotboll, musik och sex, massor av ämnen som man kan vara mer eller mindre intresserad av och som utgör en bas för någon sorts specialiserat innehåll som gör en text läsvärd - för de som har åtminstone ett grundläggande intresse för ämnet. Sådana bloggar kan vara bra, och en sådan blogg ville jag skriva.

Så när min lust att ta tag i skrivandet till slut övervann min skepsis mot bloggen som form var jag helt på det klara med att jag måste skriva om ett avgränsat ämne, om något som intresserar mig och som jag kan skriva om med en viss grundkunskap. Jag har många intressen, men det som jag utövar mest och som jag har mest att skriva om, är friluftslivet. Därför blev det en blogg om friluftsliv. För att få ut mesta möjliga av min hobby försöker jag hålla mig i någorlunda god form, så jag inkluderade träning i upplägget också. Och för att inte bara skriva långa listor på vad jag gör och visa lite bilder till så toppade jag min bloggcocktail med lite filosofi, för att berika mina texter med de stundtals djupa med för det mesta ganska banala saker man funderar på under gympass, löprundor och vandringar. Thats it.

Så såg bloggen ut i mina tankar när jag på allvar började fundera på den för några månader sedan, och så ser den fortfarande ut i dag, efter sex inlägg. Hoppas att jag håller stilen.

Det som från början fick mig att på allvar överväga att blogga var den träningsdagbok jag skrev på ett större forum för träningsintresserade, inför en tävling som sedan tyvärr inte blev av. Det var ju inte så mycket riktigt skrivande, mest kortfattade rapporter, ibland bara en rad. "Måndag, cirkelträning 60 min". Men jag upptäckte efter någon vecka att jag under träningen såg fram emot att skriva ännu ett inlägg och lägga ännu ett träningspass till listan. Och när jag skrev såg jag fram emot nästa träningspass. Skrivandet motiverade mig att träna och träningen motiverade mig att skriva, och när tävlingen ställdes in sjönk motivationen att göra bådadera. Jag funderade på att fortsätta med en ny träningsdagbok, men jag ville skriva lite mer, och i tankarna växte den lilla forumstråden så småningom till en hel blogg.

Det första steget tog jag för två veckor sedan, efter att ha skjutit upp det lite för länge. Den absolut sista lilla gnuttan motivation jag behövde var Milspåret, löptävlingen jag skrev om i mitt andra inlägg. Hur skulle jag kunna låta ett sådan grej passera utan att ens ha kommit igång med bloggen? Det kunde jag ju förstås inte, så jag krafsade ihop det första inlägget precis i tid för att få med tävlingen i mitt andra. Och nu är jag igång. Förhoppningsvis håller jag ut länge också.