Riktig ispromenad på Stora Värtan

I helgen gjorde jag tillsammans med mins syskon ett försök att upprepa förra årets ispromenad, men med bättre resultat. Vi lyckades över förväntan.

Vinterhelg i skärgården

Jul och nyår är avklarat och köldrekorden har efterträtts av den vanliga svenska vintern med omväxlande slask och köldknäppar. Vardagen släpar sig fram i väntan på våren, men det finns ju förstås saker att göra så länge.

Om ni läser mina tidigare inlägg så märker ni säkert att jag är väldigt förtjust i Stockholms skärgård. En omväxlande miljö som har mycket att bjuda på. Särskilt om somrarna, men tack vare mina föräldrars stuga på Ornö har jag fått uppleva skärgården året runt. Därför blev jag smått inspirerad när jag strax innan jul läste en artikel om vinteröppna vandrarhem i skärgården, och steget var inte långt till att boka ett rum på Finnhamns vandrarhem för mig och min flickvän sista helgen i januari.

Finnhamn ligger i mellanskärgården, inte lågt från Husarö. På ön finns, förutom vandrarhemmet, krog, affär och stugor att hyra, men vandrarhemmet är det enda som är öppet vintertid. Dessutom finns det en ekologisk gård. Utbudet av aktiviteter är ganska begränsat så här års, men nu var det inte nöjeslivet vi var ute efter, utan en helg av lugn och stillhet.

Till Finnhamn tar man sig med skärgårdsbåt från Vaxholm eller från Strömkajen. När isen ligger tjock ersätts den vanliga snabbbåten av ett större, robustare och långsammare fartyg, och det var med ett sådant vi lämnade stan i lördags morse vid halv niotiden, efter att ha fotograferat ett gäng glada fåglar vid Strömmen.

Ut till Vaxholm gick resan ungefär som vanligt, med den vanliga utsikten över Stockholms inlopp. Sedan blev det genast mer spännande när vi lämnade den stora farleden och mötte de istäckta fjärdarna. Det var ganska fascinerande att se på medan båten kämpade sig fram, ibland genom issörja och ibland genom fast is. Jag vet inte hur mycket en vaxholmsbåt ska klara av, men ofta var isen vi bröt igenom åtminstone ett par decimeter tjock. Jag fotade rejält och lyckades få några bilder som fångar upplevelsen någorlunda.

Efter många stopp vid små bryggor här och var kom vi så fram till Finnhamn. Vandrarhemmet, som byggdes som sommarnöje och tidigare varit pensionat, ligger en kort promenad från bryggan och bagaget hämtades upp av en fyrhjuling. Vårt program var ganska enkelt, först en promenad, sedan bastubad och till slut en god middag, tillagad i vandrarhemmets gästkök. Vi hade lånat några spel i receptionen också.

Ute på promenaden märktes verkligen hur stilla det är i skärgården utanför turistsäsongen. På båten hördes ständigt rasslandet av is mot skrovet, och på väg upp från bryggan åkte några skotrar förbi, men nu var det helt tyst, förutom vindens sus och någon enstaka fågel. Vi gick förbi igenbommade uthyrningsstugor och frusna vikar, och snart var det dags för vårt bastubad.
Bastun ligger fint belägen på en brygga. Duschar saknas, men det finns en dörr som leder rakt ut i sjön. Det fanns en liten isvak också, men om man inte känner för att bada kan man tömma en hink vatten över huvudet i stället.

Kvällen tillbringade vi med middag och kortspel i vandrarhemmets matsal. Förutom oss fanns en barnfamilj och två mindre sällskap bland gästerna, men de flesta försvann med morgonbåten på söndagen. Vi stannade till eftermiddagsbåten gick vid fyratiden, och fick efter frukosten uppleva det verkliga lugnet när huset var så gott som folktomt. Efter att ha huggit upp en korg med ved tillbringade vi våra sista timmar på ön framför öppna spisen med att läsa och spela sällskapspel. Solnedgång och skymning avnjöt vi från båten hem innan vi steg av vid Boda på Värmdö för att ta bussen tillbaka mot stan.

En perfekt helg om man inte är ute efter att göra något särskilt. Då är ett vandrarhem ute i vinterskärgården verkligen den perfekta platsen att göra det på.