1: Campa. Det första vi gjorde när vi kommit i land var förstås att uppsöka campingen där vi skulle bo. Den ligger vid stranden några hundra meter från Gruvbryggan och består av en öppen yta i skogen och ett litet servicehus. En hel del tält var utspridda i gläntorna, men det fanns andå gott om plats för oss. Efter att ha fått upp tältet var det dags för te och kvällsmacka. På bilden ser ni utsikten från vårt tält på lördagsmorgonen.
2: Hyra cykel. För att ta sig runt på ön rekommenderas cykel. I hamnen hyrs cyklar ut för en överkomlig peng, 110 kronor per dag för en växlad cykel, 90 kr en oväxlad. Det var absolut värt den extra tjugan att hyra en växlad cykel efter några timmars trampande. Vägarna på ön är ganska bra grusvägar, med de är vädligt sandiga på sina ställen. Med hjälp av en cykelkarta var det inga problem att hitta vägen, men skyltningen var inte helt komplett överallt.
3: Besöka Utö kyrka. Kyrkan ligger vid Spränga brygga, några kilometer från gruvbyn, och är en stenkyrka från 1860-talet. Vid bryggan fanns också en kiosk som passade bra för en glasspaus. Enligt en skylt sulle kyrkan vara öpen mellan tio och fyra, men vaktmästaren kanske försovit sig under vårt besök. Det var låst trots att klockan nästan var halv elva.
4: Bada vid Lilla Sand. På Utös havssida, med utsikt över Östersjöns fria horisont, ligger flera stränder och badvänliga klippor, och vi bestämde oss för att bada på den första vi kom fram till (de sista biten var vägen väldigt sandig och tung att cykla). Vattnen var varmt och vågorna var bättre än i ett äventyrsbad. I närheten finns också flera gamla bunkrar och skyttevärn som man kan gå på upptäcktsfärd omkring, om man är road av sådant. Större delen av södra Utö är faktiskt ett militärt skjutfält som fortfarande används, men det är ingen fara att cykla omkring där. På ön finns det gott om anslagstavlor som meddelar när det är övningar på gång och bommar stängs vid alla infarter när det ska skjutas skarpt.
5:Äta fisk på båtshaket. Längst ut på Ålö, en grannö till Utö (med broförbindelse) ligger en liten men välbesökt fiskresturang. Ägarna både odlar och fiskar fisken själva, och maten är mycket god, särskilt som vi var rejält hungriga efter en halv dags cyklande. På bilden ser ni meny nummer tre, för två personer. Rökt lax och ål, rökta räkor, gravad lax. skagenröra och hemgjord potatissallad. Mätt och nöjd blev man, och serveringen i någon sorts gammalt båthus kändes väldigt somrig. På platsen fanns också kiosk och cykeluthyrning (i samma regi som resturangen) och precis intill låg en brygga för skärgårsbåten till Nynäshamn, så det var mycket folk som kom och gick. En trevlig, livlig, plats.
6: Bada en gång till, vid Rävstavik. Vid gruvbyn, fast på "utsidan" av ön, ligger ännu en badplats dit vi kom efter att ha cyklat tillbaka från Ålö. Lite mer skyddat än Lilla Sand, och mer välbesökt, båda av badare och fritidsbåtar. Badet var inte lika bra, men vi hittade en fin klippa där vi fångade dagens sista solstrålar innan vi återvände till gruvbyn för att lämna tillbaka cyklarna och laga en sen middag på campingen.
7: Besöka kvarnen. Kvarnen ligger på en höjd ovanför Gruvbyn och är ett välkänt landmärke i södra skärgården. Utsikten uppifrån kvanens övre våningar är också riktigt fin, man kan se hela Mysingen, södertörnskusten och södra Ornö. Men minst lika intressant är själva kvarnen från slutet av 1700-talet, och framför allt allt klotter på väggarna. Någonstans under en trappa ska det finnas en dikt inristad på 1830-talet, men den lyckades jag inte hitta. Däremot mycket spår från hela 1900-talet, främst kärlekspar som skrivit sina namn och skolklasser och föreningar som tillkännager att de någon gång besökt kvarnen. På 40-talet använde militären kvarnen som utkiksplats och en hel del av klottret härstammar också från den tiden.
8: Strosa runt i Gruvbyn. På söndagen, efter att ha rivit tältet, badat och besökt kvarnen hade vi några timmar kvar innan eftermiddagens båt mot Stockholm gick, och de timmarna tillbringade vi i den lilla Gruvbyn. Byn härstammar från den tiden då järnmalm bröts på ön, från 1100-talet och fram till 1879. Flera byggnader är från 1700-talet. Av gruvorna återstår mest vattenfyllda hål (inte alls lika intressanta som gruvan på Ornö), men byn är fin. Numera är den den centrala punkten för turismen på ön, med brygga för skärgårdsbåtarna, turistbyrå, camping och butiker. Vi besökte be flesta av de små bodarna, köpte lite te i en av dem, åt strömming med potatismos till lunch, köpte en påse tomater av en äldre herre som satt vi bryggan och sålde grönsaker och slappade lite i solen. Ett bra sätt att avrunda utövistelsen.
9: Åka båten hem. Från Utö kan man ta en båt över till Årsta och sedan fortsätta hemåt med buss och pendeltåg, eller så kan man ta båten hela vägen in till stan. Går man av i Saltsjöbaden och tar tåget in till stan tjänar man en halvtimme, men då missar man den finaste delen av turen. Vid passagen genom Baggenstäket (som ni ser på bilden) och Skurusundet kommer man riktigt nära både båttrafiken och bebyggelsen längs stränderna, och infarten till stockholm längs Nackastranden är också fin. Kikare rekommenderas, och en varm tröja eftersom det kan blåsa lite kallt uppe på däck. Nerifrån salongen har man inte alls samma utsikt.För mer info om Utö, se till exempel Utö Hembygdsförening eller Utö Turistbyrå.
Tack som vanligt till Djursholms Scoutkår som vi lånat tält och spritkök av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar