Midsommarpromenad på Halleberg

I helgen har det varit midsommar, och jag har firat den hos flickvännens vänner och familj i Dalsland. En fin helg med numera så gott som traditionellt midsommarfirande i sommarstuga och ett par iskalla dopp i Vänern.

Men firandet i stort är mest en privatsak och hör inte riktigt hemma här på bloggen. Det gör däremot den lilla utflykten vi företog oss i går eftermiddag, en vandring upp på Halleberg vid Vargön, strax utanför Vänersborg.

Halleberg är ett 20 kvadratkilometer stort platåberg vid Vänern, men vi hade bara några timmar på oss och tog en kortare tur längs ena kanten av berget. Vi började med att bestiga Björkås trappor, en brant slingrande stig delvis belagd med trappstensliknande stenar.

Sluttningen upp mot bergsplatån är täckt med en vacker blandskog, och märkliga stenformationer, som den på bilden här ovan, gav landskapet ett sagoliknande utseende. Man väntade sig nästan att se troll eller alver smyga fram bland stenarna och träden.

Sigen var brant och ganska ansträngande, men efter ett tag kom vi upp på slälva platån. Stigen följde bergskanten en bit, och sedan kom vi fram till en öppning i träden där en storslagen utsikt bredde ut sig.

Det är svårt att göra panoramat rättvisa med en kamera, men det som syns här på bilden är Vargöns samhälle och lite längre bort Vänersborg. Vattnet som syns till höger är Vänern, och bort emot horisonten ligger slätten i södra Dalsland.
Vi stannade en bra stund och beundrade utsikten med medhavda kikare, innan vi fortsatte längs en markerad vandringsled, bort från bergskanten och in på bergsplatån. Blandskogen ersattes av granskog, och efter ett tag kom vi fram till Uggledalen, ett gammalt torp omgivet av öppna gärden. En grusad bilväg ledda vidare förbi fler gärden och en del gamla ekar.
Efter en bit vek vi av för att komma fram till det vackra Skäktefallet, som fallet 40 meter nedför bergskanten. Jag tror att fallet skulle sett bättre ut om det inte varit så torrt, det var mest en liten rännil när vi passerade. Men utsikten nedför den nästan lodräta bergväggen var också vacker, mycket sagokänsla även här.
Stigen fortsatte mot bergskanten, och sedan började det plötsligt gå nedåt. Brant nedåt.
Stigen gick nämligen längs små skrevor i bergväggen där stegar var utplacerade. Det här var den första, och längsta av dem, men vi fick klättra nedför ett par till innan branten övergick i sluttning och stigen slingrade sig nedåt. Marken blev allt planare och snart kom vi ut på en gata i en helt vanligt svenskt villaområde som kontrasterade starkt mot sagomiljön och den storslagna utsikten uppe på berget. En stunds promenad sedare var vi tillbaka vid utgångspunkten.

Här ser ni en karta över Halleberg. En bättre karta med information om olika servärdheter finns här. Om ni nån gång har vägarna förbi Vargön kan jag rekommendera ett besök upp på berget, eller grannberget Hunneberg (och åker ni tåg mellan Vänersborg och Herrljunga så kan ni passa på att titta ut genom fönstren när ni passerar dalgången mellan bergen, strax innan Vargöns station).