Vädret var varmt och soligt, men fjärden var insvept i dimma, eller soldis. Ovanligt tjockt, jag har faktiskt aldrig sett något liknande tidigare. Diset låg tätt vi vattenytan men lättade efter bara några meter upp i luften, och ovanför oss var himlen klarblå, nästan helt utan moln. Sikten omkring oss var mycket begränsad, land syntes inte alls och båten tutade regelbundet i mistluren. På bilden ser ni en segelbåt som avtecknar sig i dimman, men kameran gör inte riktigt verkligheten rättvisa. Strax innan jag tol bilden syntes inte ens båtens skrov, bara ett par spöklika segel som avtecknade sig över vattenytan.Närmare land lättade diset snabbt och vi steg iland på Nåttarö i samma strålande sol som vi hade när vi lämnade Nynäshamn en dryg halvtimme tidigare.
Nästan hela ön, som saknar permanent befolkning. ägs av Skärgårdsstiftelsen. Där finns en campingplats och en del stugor att hyra, affär, resturang och en gästhamn på öns norra sida. Vi begav oss till campingplatsen och slog upp vårt tält, innan vi begav oss ut på en liten upptäcktsfärd. Vi började med att gå tvärs över ön och passerade den så kallade Drottninggrottan, där det sägs att drottning Maria Eleonora gömt sig när hon flydde från Sverige 1640. Själva grottan var ganska liten, och måste varit ett något bristfälligt skydd mot väder och vind, men läget var fint inne i skogen.
Eftersom nästan hela ön bestå av sand så är sandstränderna väldigt fina. Här ser ni en av stränderna på öns östra sida, men fri sikt mot horisonten. Långt därborta ligger Finland.Efter att ha korsat ön tog vi av norrut, mot gästhamnen. Där stannade vi och tog en glass, och jag tog ett dopp. Det var kallt, och kallt badvatten var något som skulle följa oss resten av resan.
Från gästhamnen gick vi tillbaka till campingen och köpte lite middagsmat i affären. Det blev grillning vid stranden och en tidig kväll i säng, för nästa morgon var det dags för nästa ö.
Den tidiga morgonbåten tog oss till Rånö där vi tillbringade några timmar i väntan på nästa båt. Rånö är mindre än Nåttarö, men även här finns camping och stugor i Skärgårdsstiftelsens regi, samt affär och resturang. Vi köpte lite frukt i affären och hörde oss för om vägen till öns gamla ödekyrkogård vid Kapelludden.
Kyrkogården hittade vi också, efter en promenad på några kilometer. Muren och några gravstenar var det som återstod. På bilden ser ni mig undersöka den enda stående gravstenen, som tillhörde en löjtnant, begravd 1804. Namnet syntes knappt.
Nästa båt tog oss över till grannön Ålö. Bilden är tagen från Rånö brygga, och ön som syns i bakrunden är Ålö, så det var ingen lång tur. Ålö har en fast broförbindelse med Utö, och båda öarna besökte vi förra sommaren, något jag skrivit ganska utförligt om i ett tidigare inlägg. Vi anlände lagom till lunch, som vi intog på fiskekrogen Båtshaket som vi besökt redan förra året. Deras låda med lax, ål, räkor, skagenröra och potatissallad var lika god som sist, och vi hittade också vår gamla anteckning i gästboken. Sedan hyrde vi oss varsin cykel och gav oss av upp mot Utö och gruvbyn. På vägen tänkte vi stanna till vid samma strand som förra året, efter att ha missat en liten avtagsväg så hamnade vi på en helt annan strand. Eftersom vi var ganska trötta, och det var tyngra än vi tänkt att cykla med packningen, så bestämde oss för att den här stranden fick duga. Återigen var vattnet kallt.Efter det snabba doppet trampade vi upp till Gruvbyn där vi lämnade cyklarna och tog in på campingen. Tältresning, vi börjar bli riktigt snabba med att få upp vårt (scoutkårens) lilla tält nu, och en stunds avkoppling med ett glas vin på stranden innan vi kilade ner till gruvbyn och åt middag på Dannekrogen, bredvid Utö Bageri. Tyvärr hade vädret försämrats hela dagen, solen gick i moln och mot kvällen blåste det upp ganska ordentligt, och på uteserveringen där vi åt vår middag var folk rejält påpälsade med vindjackor och ylletröjor. Sommarkänslan försvann litegrann, men en pianist och några gasvärmare bättrade på stämningen.
Nästa dag, som var en lördag, ägnade vi förmiddagen åt att strosa runt i gruvbyn, titta i några affärer och äta en lunch på strömming och potatismos. Vi tänkte besöka det lilla gruvmuseét, men det öppnade inte förrän klockan ett så vi missade det även detta år. Klockan ett gick nämligen båten som skulle ta oss till Fjärdlång, nästa stopp på resan.
Fjärdlång ligger utanför Ornö, där mina föräldrar har sommarstuga, och vi besökte ofta ön på somrarna när jag var barn, men mitt senaste besök där var säkert minst femton år sedan. På ön driver skärgårdsstiftelsen ett vandrarhem, och den besöks ofta av klassresor och ungdomar på olika läger. Här finns ingen affär, men däremot ett café med litet kiosksortiment. Där stannade vi och lämnade av våra packningar innan vi gav oss ut på ännu en promenad.Vårt mål var att ta oss till en utsiktsplats vid norra änden om ön, men efter att ha gått fel en gång bestämde vi oss för att gå tillbaka till caféét och äta våfflor i stället. Vädret var inte så roligt heller. På vägen mötte vi i alla fall några skockar betande får i en hage.
Efter fikat kom nästa båt som tog oss till vårt sista stopp på vägen, Ornö. Vädret var vid det här laget ganska ruggigt och den grå Fjärdlångfjärden var nästan helt tom på båtar. En föraning om hösten, trots att det ännu var juli. Det var skönt att komma iland vid Ornö Kyrka, varifrån vi gav oss av till fots på dagens sita, korta etapp. Sommarstugan var målet, och där sammanstrålade vi med mina föläldrar och ett par av mina systrar. Där tog också upptäcktsfärden slut, vi har besökt ön tidigare (som jag skrivit om här) och var lite trötta på turistande. I stället blev det bad - fortfarande kallt i vattnet, allt uppvärmt vatten måste blåst iväg, middag och ett besök på en logdans i grannskapet där det lokala coverbandet spelade. På söndagen klev vi slutligen på båten för att ta oss in till stan, en fin tur på ungefär tre timmar via Jungfrufjärden, Tyresö, Saltsjöbaden, Baggenstäket och Skurusundet in till stan. Avstigning vid strömkajen, några minuter från tunnelbanan. Mycket praktiskt. Allt som allt en trevligt helg, men vädret kunde varit bättre och vattnet kunde varit varmare. Det är kul att se nya platser, även om de ligger precis i närheten av ens gamla invanda miljöer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar