Villingsberg del 1

Så har jag varit hemma en hel vecka efter nio intensiva dagar på Villingsbergs skjutfält. Det krävdes några dagar för att landa i vardagen igen, men nu har jag samlat mig tillräckligt för att försöka få ner någon sorts redogörelse för kursen.

Jag gick alltså den första kursen av två för att bli sjukvårdare i hemvärnet. Sjukvårdarna rekryteras och utbildas av Röda Korset på uppdrag av försvarsmakten, och samtliga utbildare var sjukvårdare eller sjukvårdsbefäl i hemvärnsförband runtom i landet. De flesta arbetade dessutom civilt inom sjukvården, och en del hade också utbildat Röda Korset civila första-hjälpen-grupper. Bland deltagarna fanns också en hel del kunskap och erfarenhet att ta av, bland annat fanns det sjuksköterskor, undersköterskor och brandmän i grupperna, men också en hel del noviser och sådana som jag, som lärt mig grundläggande sjukvård som scout och i lumpen. Den militära erfarenheten varierade också, allt från gamla hemvärnsrävar som ville byta från skyttesoldater till sjukvårdare till folk som gjorde sin första dag någonsin i gröna kläder. Åldrarna varierade mellan 20- och 50+ och könsfördelningen var så jämn den kunde bli, 12 killar och 13 tjejer. Sammantaget så var vi ett rejält blandat gäng som under lördagskvällen dök upp vid skjutfältet. Jag hade träffat ett gäng redan på stationen i Örebro (folk på väg till kursen var lätta att känna igen eftersom de flesta hade packat i de gröna väskor som försvarsmakten tillhandahåller) och vi anlände förmodligen med den sista bussen för kvällen. Vi skjutsades till vår barack efter att matsal och lektionshus pekats ut för oss, och sedan var det bara att hitta sitt rum, packa upp och bädda sängen. Standarden var ganska enkel, men vi fick ändå egna rum. På bilden nedan ser ni mitt rum när jag kommit i ordning. Det orangemönstrade överkastet var ett kärt återseende.

Bäddningen är inte direkt exemplarisk, men det visade sig snart att den militära delen av kursen låg på en lite mer avslappnad nivå än i lumpen. Ganska skönt tyckte nog de flesta. Vi hade visserligen en stunds exercis varje morgon, men stundtals var nog instruktörerna nästan lika ovana som vi vid kommandon och manövrar. Men övning ger färdighet och de två madamer som utbildade sig till utbildare gjorde bättre ifrån sig mot slutet av veckan. Vi lärde oss också att gå hyfsat i takt, och uniformerna fick vi snabbt ganska bra stil på när vi som hade lite vana sedan innan hjälpte de som var nya. Inspektioner av rummen var det inte heller särskilt ofta, en gång i mitten av veckan och eventuella omvisitationer behövde inte åtgärdas förrän nästa dag. Men ändå blev det städning och bäddning varje morgon, både av rummen och de gemensamma utrymmena i baracken. Kanske tyckte vi som varit med lite förr att de hörde till militärlivet och lät vår entusiasm för städning och skoputsning smitta av oss på de andra. Kanske sitter det också lite i kläderna att göra på ett visst sätt. Så fort uniformen kommer på så blir det lite mer puts och studs, men de flesta tog det ändå med glimten i ögat.

Åter till rummen, de var enkla men funktionella. Det räckte också precis till att hela kursen fick enkelrum, så med två skåp per person så var det gott om plats för packningen. Dusch och toalett fanns i korridoren och närmaste TV fanns i ett litet dagrum i baracken. Baracken hade också ett torkrum, ett vårdrum som utnyttjades som gymnastiksal några kvällar och en bänk för skoputsning. Vi hade också tillgång till ett större dagrum i ett angränsande hus, och en bastu som blev flitigt använd efter några dagar då vi fick ledigt på kvällarna. Måltiderna intogs i en närbelägen matsal och serverades punktligt morgon, middag och kväll, förutom dagen då det bjöds på raggmunk med fläsk och lingonsylten tog slut.
Själva kursen började på söndag morgon med att vi delades in i tre grupper, Alpha, Bravo och Charlie (eftersom försvarsmakten numera använder sig av engelsk signalering, annars hade vi väl hetat Adam, Bertil och Cesar). Bravo var den bästa gruppen, det hörs ju på namnet, och så var jag med i den förstås. Tyvärr förlorade vi de flesta tävlingar vi var med i, men roligt hade vi.

Efter gruppindelningen matades vi med information under resten av förmiddagen, utbildarna presenterade sig, förväntingar och farhågor inför kursen skrevs upp på en lista och ventilerades, och en dagelev utsågs. Dageleven är en slags ordningsman för alla deltagare, och jag fick (tyvärr) den stora äran att vara först ut. De flesta uppgifterna gick ut på att hämta nycklar och materiel som inte ordnats än, att få ytterligare information om vad dageleven skulle göra och försöka få någon slags rutin på hur uppgifterna skulle lösas. Dessutom fick jag lämna av truppen till utbildarna/befälen på morgonuppställningen. Precis när jag fått kläm på jobbet så var dagen slut och jag lämnade över till nästa dagelev, och jag tror ärligt talat att de fick ett lättare jobb när jag redan banat vägen och pekat ut några misstag och fallgropar.

Eftermiddagen började med att vi fick se den första av veckans många målbilder. En målbild är helt enkelt ett kort litet rollspel eller annat framförande som visar hur det ska se ut när vi tillgodogjort oss ett moment av kursen, och den första målbilden visade ett par hemvärnssjukvårdare som tog hand om en skadad på en samlingsplats, vilket var målet med hela veckan. Vi fick därefter gruppvis lista de kunskaper vi skulle behöva för att uppfylla målet (det blev många listor skrivna den dagen), listorna diskuterades och lades undan till senare. Vi fick också bekanta oss med lite av det material vi skulle arbeta med under kursen, till exempel:
Grupputrustningen, som syns på bilden. Patienttäcken (de sovsäcksliknande påsarna), bårmattor (det som ser ut som ett liggunderlag), de personliga sjukvårdsväskorna (som ligger i en hög ovanpå bårmattan), den stora sjukvårdsväskan och syrgasapparaten (de två gröna ryggsäckarna). Väskornas innehåll gicks igenom och vi som hade använt lite av sakerna tidigare gjorde vårt bästa för att förklara för de andra.
Efter middagen var det dags för lite teambuilding, och efter en tävling, bland annat bestående av tipspromenad, bårbygge och prickkastning med första förband, samlades grupperna med de utbildare som fungerade som våra metoder för presentationer och allmänt socialt snack. Bravo knep en ärofull bronsmedalj i tävlingen, men vi hade riktigt trevligt under resten av kvällen.
Nästa dag började utbildningen på allvar...