Som jag skrev i mitt förra hastiga inlägg så var jag på väg ut på äventyr när jag gick från jobbet i fredags. Ett helgäventyr som jag och min flickvän planerat länge och noga. Men planering måste för att ha någon mening övergå i en genomförandefas, och den började när jag vid tretiden på eftermiddagen drog på mig kängor och ryggsäck och stegade iväg till pendeltåget.
Vår plan var att ta tåget ner till Gnesta och därefter ta oss längs Sörmlandsleden till Mariefred, en sträcka på cirka 38 km. Vid hade två dagar på oss, men planerade att avverka större delen av vägen under lördagen för att få lite tid över att turista i Mariefred innan vi tog ångbåten hem. Vi hade kontrollerat utrustningen, planerat maten noga, lagat det lånade tältet, prickat in färdvägen på kartan, kollat var källor för vattenhämtning fanns och kollat upp sedvärdheter på vägen. Vi hade en plan.
Och hur gick det då? Jo tack, det gick alldeles utmärkt. Vi avverkade utan probelm tre mil på en dag, fötter och ryggar höll, vatten fanns längs vägen i källor på bekvämt avstånd. Tältet restes på under tio minuter och maten blev klar i tid. Smärre problem, som ostadigt väder och klent markerad vandringsled, tacklade vi galant och större problem råkade vi inte ut för. Vi njöt av utsikten från bergstoppar, passerade torpruiner och gamla kolmilor, vandrade genom både vacker naturskog och kalhyggen, lummiga små landsvägar och smala skogsstigar, hela tiden med humöret på topp. Några större vilda djur stötte vi inte på, men vi såg tydliga spår av både bäver och vildsvin. Allt låter ju för bra för att vara sant, men det är det ändå. En mycket lyckad helg helt enkelt.
Jag vill inte använda alla uppslag jag fick under färden i ett enda inlägg. I stället visar jag några bilder som togs under helgen. Tyvärr är de inte så många, och de visar inte heller höjdpunkterna under turen. Det skulle väl vara helgens enda missöde då, att kameran inte kom fram oftare och dessutom hade ganska klent batteri. Men ändå, håll till godo.
Pressbyrån i Gnesta, omsjungen av Galenskaparna och After Shave, gav oss inspiration till de första kilometrarnas sånger och samtalsämnen.
Efter en bit mötte vi några getter i en hage som vänskapligt hälsade och åt gräs ur handen på mig.
En av de vackra utsikterna under färden, här uppifrån Lövviksberget.
På söndagens morgon kom vi fram till Läggesta, där vi inväntade museitåget som tog oss de sista kilometrarna fram till Mariefred. Här syns tåget på väg in till stationen.
Efter att vi anlänt till Mariefreds station med ångtåget ägnade vi en stund åt att strosa runt kring den lilla stationen och bangården, som verkligen får en att känna sig som om man är i lilleputtlandet. Spåren är bara 600 mm breda, mindre än hälften av vanligt normalspår, och både tågen och den omgivande miljön är dimensionerade därefter.
Efter stationen åt vi en välförtjänt hamburgare vid närmaste gatukök, tog en sväng runt Gripsholms slott och besökte järnvägscaféet och järnvägsutställningen i godsmagasinet. Tonerna av en blåsorkester lockade oss sedan bort till ångbåtsbryggan.
Ångbåten
Mariefred gjorde tydligen sin första tur för säsongen och möttes både av den lilla blåsorkestern och en intresserad folkhop vid angöringen.
Det var också
Mariefred som tog oss hem till stan igen, tre och en halv timmes tuffande genom Mälarens skärgård. Vi fördrev resan med att ta oss en öl, äta middag i matsalen (lax och ångbåtsbiff) och beundra utsikten.
Till slut var vi tillbaka i stan och begav oss mot tunnelbanan för hemfärd. Trötta med mycket nöjda.
Stort tack till de som gjort en sådan helg möjlig för oss.
Föreningen SörmlandsledenGripsholms-Mariefreds Ångfartygs AB
Östra Södermalands Järnväg
Några bilder får räcka som reseberättelse för den här gången. Ovan ett bro över ett litet sund, nedan utsikten från ett berg. Vädret var omväxlande med några solglimtar och ett rejält skyfall sista biten innan bussen hem.
Förra lördagen firade Hemvärnet sitt sjuttioårsjubielum, och det var stort jippo i Kungsträdgården. Förevisningar, musikkårer, fältartister och en massa soldater som patrullerade på stan. Skademarkörsgruppen var förstås engagerad för att sätta lite fart på sjukvårdsmomenten. Efter det så gott som obligatoriska väntemomentet så blev det också lite fart, jag hann både bli påkörd av en bil, få en överdos heroin och en knivskada i låret. Under knivskadan blev omhändertagandet också kommenterat från stora scenen i kungsträdgården, och sjukvårdarna fick svara på en del nyfykna frågor medan de arbetade.
