Riktig ispromenad på Stora Värtan

I helgen gjorde jag tillsammans med mins syskon ett försök att upprepa förra årets ispromenad, men med bättre resultat. Vi lyckades över förväntan.

Vinterhelg i skärgården

Jul och nyår är avklarat och köldrekorden har efterträtts av den vanliga svenska vintern med omväxlande slask och köldknäppar. Vardagen släpar sig fram i väntan på våren, men det finns ju förstås saker att göra så länge.

Om ni läser mina tidigare inlägg så märker ni säkert att jag är väldigt förtjust i Stockholms skärgård. En omväxlande miljö som har mycket att bjuda på. Särskilt om somrarna, men tack vare mina föräldrars stuga på Ornö har jag fått uppleva skärgården året runt. Därför blev jag smått inspirerad när jag strax innan jul läste en artikel om vinteröppna vandrarhem i skärgården, och steget var inte långt till att boka ett rum på Finnhamns vandrarhem för mig och min flickvän sista helgen i januari.

Finnhamn ligger i mellanskärgården, inte lågt från Husarö. På ön finns, förutom vandrarhemmet, krog, affär och stugor att hyra, men vandrarhemmet är det enda som är öppet vintertid. Dessutom finns det en ekologisk gård. Utbudet av aktiviteter är ganska begränsat så här års, men nu var det inte nöjeslivet vi var ute efter, utan en helg av lugn och stillhet.

Till Finnhamn tar man sig med skärgårdsbåt från Vaxholm eller från Strömkajen. När isen ligger tjock ersätts den vanliga snabbbåten av ett större, robustare och långsammare fartyg, och det var med ett sådant vi lämnade stan i lördags morse vid halv niotiden, efter att ha fotograferat ett gäng glada fåglar vid Strömmen.

Ut till Vaxholm gick resan ungefär som vanligt, med den vanliga utsikten över Stockholms inlopp. Sedan blev det genast mer spännande när vi lämnade den stora farleden och mötte de istäckta fjärdarna. Det var ganska fascinerande att se på medan båten kämpade sig fram, ibland genom issörja och ibland genom fast is. Jag vet inte hur mycket en vaxholmsbåt ska klara av, men ofta var isen vi bröt igenom åtminstone ett par decimeter tjock. Jag fotade rejält och lyckades få några bilder som fångar upplevelsen någorlunda.

Efter många stopp vid små bryggor här och var kom vi så fram till Finnhamn. Vandrarhemmet, som byggdes som sommarnöje och tidigare varit pensionat, ligger en kort promenad från bryggan och bagaget hämtades upp av en fyrhjuling. Vårt program var ganska enkelt, först en promenad, sedan bastubad och till slut en god middag, tillagad i vandrarhemmets gästkök. Vi hade lånat några spel i receptionen också.

Ute på promenaden märktes verkligen hur stilla det är i skärgården utanför turistsäsongen. På båten hördes ständigt rasslandet av is mot skrovet, och på väg upp från bryggan åkte några skotrar förbi, men nu var det helt tyst, förutom vindens sus och någon enstaka fågel. Vi gick förbi igenbommade uthyrningsstugor och frusna vikar, och snart var det dags för vårt bastubad.
Bastun ligger fint belägen på en brygga. Duschar saknas, men det finns en dörr som leder rakt ut i sjön. Det fanns en liten isvak också, men om man inte känner för att bada kan man tömma en hink vatten över huvudet i stället.

Kvällen tillbringade vi med middag och kortspel i vandrarhemmets matsal. Förutom oss fanns en barnfamilj och två mindre sällskap bland gästerna, men de flesta försvann med morgonbåten på söndagen. Vi stannade till eftermiddagsbåten gick vid fyratiden, och fick efter frukosten uppleva det verkliga lugnet när huset var så gott som folktomt. Efter att ha huggit upp en korg med ved tillbringade vi våra sista timmar på ön framför öppna spisen med att läsa och spela sällskapspel. Solnedgång och skymning avnjöt vi från båten hem innan vi steg av vid Boda på Värmdö för att ta bussen tillbaka mot stan.

En perfekt helg om man inte är ute efter att göra något särskilt. Då är ett vandrarhem ute i vinterskärgården verkligen den perfekta platsen att göra det på.

Ispromenad på Stora Värtan

För ett par veckor sedan gav jag och min flickvän oss ut på en liten tur på isen på Stora Värtan. Stora Värtan är en fjärd i innerskärgården, strax norr om Stockholm, och omges av Djursholm, Täby, Bogesundslandet och Lidingö. Eftersom den ligger ganska skyddat brukar isen lägga sig de flesta vintrar, och eftersom det varit riktigt kallt ett bra tag nu så tyckte vi att isen borde ligga ordentligt. Israpporten sade också att vår tänkta färdväg var säker, men givetvis utrustade vi oss ändå med både ispik och isdubbar.
Färden började vid Ranängen, där ett gäng isjaktsseglare verkade ha samlats för att grilla korv utanför scoutstugan. Det var också mycket folk och isjakter utanför bryggorna vid båtklubben, isen verkade väl trafikerad och vädret var fint. Vi hade tänkt passera Svalnäsholmen på väg ut mot Råholmen, och därifrån gå söderut till Limpholmarna (som vi besökte med kanot i somras) och tillbaka in till land. Tyvärr mulnade det på redan efter en liten stund, och när vi kommit ut en bit från land visade den orörda snön att ingen gett sig ut så här långt från land än. Men isen verkade säker och vi fortsatte glatt, tills vi började närma oss vad vi trodde var en plogad bana i höjd med Svalnäsholmen. Det visade sig vara ett blötområde där vatten trängt upp ur isen, så vi ändrade kurs och försökte ta oss runt området för att ta oss iland på holmen. Isen verkade dock inte riktigt pålitilig någonstans i närheten av stranden, så tio meter från land fick vi ge upp och satte kurs mot en annan ö, Stora Skraggen. Det gick bra en bit, trots att det var jobbigt att gå i den djupa snön som här och var blåst ihop till drivor, men innan vi kommit fram till ön stötte vi på ännu ett blötområde, och sedan ännu ett, och på några platser högg jag också igenom isen med ispiken.
Ibland är ett bra att erkänna sig besegrad, och eftersom isen inte kändes riktigt säker så bestämde vi oss för att ta oss tillbaka till land. Det gick utan några större problem, och vi stannade till vid en udde utanför scoutstugan för att äta vår matsäck. Det är därifrån bilden här ovanför är tagen. Som ni ser är vädret inte det roligaste, och det är tomt på isen. Men matsäcken var mycket god.
Slutsats: Lita inte helt på israpporten, hacka i isen själv också.

God Jul!

Snön har fallit, temperaturen verkar hålla sig under nollan och julfriden infinner sig snart, då "skriva på bloggen" är sista punkten på dagens att-göra-lista.

Både inom- och utomhusträningen har legat nere sista veckan. Inomhusträningen för att det är roligare att vara ute i snön, och utomhusträningen för att det är svårt med löpning när de är tre decimeter snö i spåret. Med det har blivit en hel del vinterpromenader, både i stan och här ute på Norra Djurgården (där jag bor). Inne i stan har flera julmarknader besökts, bland annat Stortorget, Kungsträdgården (som syns på bilden här ovanför) och Bondens Marknad. Både för att köpa julklappar, dricka glögg och för att åka skridskor på isbanan i Kungsan. Ganska långt från en naturupplevelse, men det var längesen jag stod på ett par skridskor och att åka runt runt på en konstfrusen bana kändes ganska lagom. Dessutom gav det en ganska kitshig känsla av romantisk komedi att vingla runt under lamporna till blandad julmusik.

Ute på Norra Djurgården däremot, bara fyra stationer bort med tunnelbanan, ligger snön djup och träden står vita och stelfrusna, och bara en kort stunds pulsande känns ganska rejält i kroppen. På bilden syns Lilla Värtan och Tranholmen. Ingen is har lagt sig här än, men det har börjat frysa till längre in i vikarna. Jag hoppas på ett ordentligt istäcke över hela Värtan i vinter. Vinterpromenader ut till holmarna kan vara riktigt fina, och ibland så plogar kommunen upp en slinga för skridskoåkning. Det dröjer nog ett tag än, men början på säsongen har ju iallafall varit lovande.
I juldagarna funderar jag på att leta upp ett par skidor ute hos mina föräldrar och ge mig ut i spåren. Hittar jag inga så är vinterpromenader träningsformen som gäller året ut, tills idrottshallen börjar med det ordinarie schemat igen. Jag kollade just vad de ejbjuder under juldagarna, och tyvärr har alla pass jag gillar plockats bort i det reducerade julschemat. Nya tag senare alltså.

God Jul och Gott Nytt År!

En stilla månad på bloggfronten.

Det är nästan en månad sedan förra inlägget nu, men det är ju ganska väntat eftersom det inte händer så mycket att skriva om för tillfället. Träningen går vidare, nu tränar jag två pass i gymmet varje vecka, och två pass box nere på idrottshallen. 75 minuter blandad styrke- och konditionsträning, och så är det roligt också. Synd att det bara är två pass i veckan, det finns inget utrymme att lägga om schemat då. Missar jag ett pass får jag träna något annat, och spinning, gympa och aerobics känns inte särskilt lockande längre så det blir oftas ett extra pass i gymmet då. Men i kväll ska det boxas!

Någon friluftsaktivitet har det inte blivit, men jag har varit på några SMG-möten. SMG står för SkadeMarkörsGruppen och är en verksamhet som Röda Korset driver. Där lär vi oss att sminka och agera skador för att kunna ställa upp som skademarkörer vid sjukvårdsövningar. Gruppen har uppdrag bland annat åt militär, frivilligorganisationer och räddningstjänst. Jag har varit med sedan i höstas, men mest på tisdagsmöten. Det har ändå varit lärorikt, och kul, och i söndags hann jag äntligen med en övning också. Röda Korsets sjukvårdare hade behörighetsbedömningar och behövde markörer, så jag ägnade förmiddagen åt att få ett välsminkat knivhugg i låret omlagt. Sex gånger. En del positiva kommentarer om sminkningen fick jag också. Tyvärr missade jag att ta bilder. Från mötet i tisdags finns det däremot en del bilder på sminkningarna, som kommer upp här så fort jag fått dem. Till våren siktar jag på att kunna vara med på åtminstone en ordentlig övning.