Villingsberg del 2

På måndagen började alltså sjukvårdsutbildningen på allvar. Efter morgonuppställning och exercis fick vi stifta bekantskap med våra vänner dockorna, ett par av dem syns på bilden ovan. Dockorna används för att öva konstgjord andning och hjärt-lungräddning, och det lösa huvudet används för att sätta näs- och svalgtuber. Mellan dockorna ligger en "Ruben", en gummiblåsa med tillhörande ansiktsmask som används för att ge andningshjälp. Andningsorganen och andningsproblem var nämligen i fokus för de första lektionerna. Sedan följde cirkulationssystemet och blödningar och snart hade vi lärt oss en bra bit av alfabetet, ABCDE.
ABCDE är nämligen det flödesschema vi arbetar efter vid omhändertagande av skadade på skadeplats och samlingsplats. Airways, Breathing, Circulation, Disability, Exposure. Framåt middagen hade vi också lärt oss syrgasapparaterna, förebyggande av skadechock, framstupa och stabilt sidoläge, tryckförband, tamponader och en del annat, och det var dags att börja öva på hela omhändertagandet. Efter middagen var det alltså kvällstjänst i övnings- och vårdhallen, en stor garageliknande byggnad där vi skulle komma att tillbringa mycket tid under veckan.
På bilden syns ett gäng av oss sysselsatta med olika övningar. Vi övade både på dockorna och turades om att vara markörer. Första kvällen blev sen, men nästa morgon var det uppstigning vid sex igen för morgonrutiner, frukost och uppställning klockan åtta. Lektionerna fortsatte de närmaste dagarna med nackkragar, transportskenor medvetandekontroll, kroppsundersökningar, förbandsläggning och en massa övande på omhändertaganden. Emellanåt fick vi också se lite motivationshöjande filmklipp som arrangörerna satt ihop från bland annat Band of Brothers och Saving Private Ryan. Lite utomhusarbete hann vid med också, både att släpa skadade på bårmattor, bårbärning och tältresning. Efter de första dagarna fick vi kvällarna ledigt och hann med lite träning och bastubad. Vi som hade lust alltså, många valde att ta de lugnare på kvällarna.

Mot slutet av veckan började vi knyta ihop säcken under två dagarns intensiva utomhusövningar. Lördagen ägnades åt omhändertagande på skadeplats och iordningställande av samlingsplats för skadade, och på söndagen blev de omhändertagande på de förberedda samlingsplatserna. Även om det mesta fungerat smärtfritt under inomhusövningarna blev det genast svårare att göra samma saker utomhus, i stridsutrustning under snöblandat regn. Vi turades fortfarande om att vara sjukvårdare och skademarkörer och tiden gick fort medan vi kämpade med patienttäcken och tryckförband, blödningar och skrik och gråt (det finns en hel del dolda skådespelartalanger bland sjukvårdarna). Helt plötsligt var det söndag eftermiddag och dags för materialvård och inventering innan kvällens avslutningsmiddag.

Många dröjde sig uppe länge efter middagen, trots att vi bara känt varandra en dryg vecka var separationsångesten påtaglig. På måndagen fick vi en timmes sovmorgon, och dagen fram till avresan ägnades åt städning, packning, lite information och en massa avsked. Det självklara samtalsämnet var när man skulle gå nästa kurs, och de flesta verkade vara inställda på vecka 23, på Fårö. Jag hade tänkt vänta lite, men utsikten att träffa så många som möjligt av mina nya sjukvårdsbekantskaper fick mig att följa strömmen och lämna in en anmälan innan vi klev på bussen mot Örebro och tåget hem. Jag håller tummarna för att det ska fungera med semester då och ser fram emot att återigen dra på mig uniformen och packa den gröna ryggsäcken för nio intensiva dagar till.