Djursholms Scoutkår 100 år!

I helgen firade min gamla scoutkår 100 år med ett Öppet Hus för allmänheten, och givetvis tog jag chansen att vara där för att titta till verksamheten och träffa gamla scoutkompisar. Dessutom var jag en smula involverad i förberedelserna, till exempel beställde jag vårt jubileumsmärke, som ni ser här ovanför. Tyvärr ledde de vulkanskrelaterade flygproblemen till att märket inte hann fram i tid, först i går kunde jag hämta ut det på posten och nu ligger hela märkeshögen på mitt köksbord. Men de kan ju alltid delas ut senare, kåren fyller ju hundra hela året.
Att en scoutkår fyller hundra år är än så länge ganska unikt, Djursholms Scoutkår startade som den tredje i landet och jag har faktiskt inte hört talas att de två andra kårerna skulle ha haft något firande överhuvudtaget (de borde haft det förra året i så fall). Det kan ju vara så att de inte finns kvar, och då är faktiskt min gamla kår den äldsta i Sverige. Ganska häftigt faktiskt, och vi har också försökt uppmärksamma media (mest lokalpresen och scouttidningarna) på att det är ett jubileum värt att bevaka, men tyvärr har responsen varit dålig. Fy på er!
Firandet ägde rum i söndags eftermiddag i och omkring kårens stuga vid Ranängen i Djursholm. Uppslutningen var god både från de nu aktiva i kåren och de gamla rävarna från min tid, och vi lockande också en del nyfikna och intresserade från allmänheten. En del folk kom också över från båtklubben bredvid när serveringen öppnade, och många förbipasserande stannade till och tittade (stugan ligger vid en populär promenadväg, som särskilt många hundrastare använder). Däremot hade det varit trevligt om till exempel kommunen eller media hade uppmärksammat firandet lite mer.
Vid stugan bjöds det både på bildspel, fotoalbum och en utställning om kårens historia (inlånad från Djusholms bibliotek, vill ni se den finns den kvar där till och med den 7:e maj), servering av kaffe, korv och hamburgare, och så förstås aktiviteter. Ponnyridning och ansiktsmålning var stora dragplåster för yngre barn, men de fick också pröva på livlinekastning, vedhuggning, att bära ryggsäck, gå över en surrad bro, med mera. Ett ståtligt torn hade också rests dagen till ära, mycket populärt bland de yngre besökarna. Som tur var fanns en ledare på plats som kunde hjälpa de alla minsta både upp och ner, och vissa som kunde ta sig upp själva kunde också behöva lite stöd och goda råd på nedvägen.

På bilden syns utsikten från tornet mot planen framför stugan. Bakom det blå tältet döljer sig serveringen och vid elden sitter några hungriga barn och väntar på att glöden ska bli varm nog att grilla korv och marscmallows över, sådana såldes nämligen tillsammans med en grillpinne för egen tillagning.
Min uppgift under dagen var att se till att grillelden hölls igång ordentligt, och att rycka in och hjälpa till där det kunde behövas, men jag hann förstås också med att prata med en del gamla bekantskaper från förr. Tiden går fort, det är snart åtta år sedan jag slutade som ledare, men när jag träffade så mycket folk från min tid som aktiv så kändes det som alldeles nyss.

Kårens fana vajar stolt från tornet. Jag vet inte hur gammal den är, men den har varit med ett bra tag och är en smula blekt och luggsliten, men den har mycket karaktär. Den gula liljan är en av de äldre scoutsymbolerna och vapnet med tre rosor är Djursholms gamla stadsvapen. Fanan är nog inte hundra år gammal, men jag hoppas att både den ock kåren hänger med i minst hundra år till.
Mer om info Djursholms Scoutkår finns på kårens hemsida. På Wikipedia kan ni läsa mer om Scouting och Scouting i Sverige.