Vikingaäventyr på Roslagsleden

I lördags arrangerade Djursholms Scoutkår ett liten äventyrshajk för sina äventyrarscouter (i åldern 12-14 år). Två patruller skulle rädda människosläktet från de onda jättarnas lömska planer med hjälp av list, mod och inte minst...

några lustiga figurer de mötte på vägen. På bilden syns några av dem, från vänster trollkarlen Ulf, spelaren "Ormen", framför honom runristarmästaren Olof (jag), och hans lärling (min flickvän). Med svädet i högsta högg längst bak står gudarnas budbärare, framför honom luringen Loke och längst till höger en spåkvinna med en flugsvamp i handen.
Äventyret var mycket ambitiöst och välplanerat och pågick under hela lördagen. Vi var nästan fler ledare än scouter och många av oss var helt nya ansikten för de nuvarande scouterna, vilket alltid förhöjer äventyrskänslan litegrann. Det är ju inte lika lätt att leva sig in i äventyret om man träffar på sina gamla vanliga ledare utklädda i skogen. Upplägget var den klassiska spårvagnsmodellen, scouterna vandrade längs en led och träffade med jämna mellanrum på olika karaktärer som de skulle hjälpa eller överlista på något sätt och sedan få en ledtråd. Ledtrådarna utgjordes av olika texter, skrivna med runor, och när de sedan med runmästarens, alltså min, hjälp lyckats läsa textena hade de en trollformel som skulle ta dem in i jättarnas boning. De fick också olika tips på hur de skulle bete sig för att lyckas lura jättarna. Deras uppdrag var att ta reda på jättarnas planer för att anfalla människornas ätter, vilket de också lyckades med efter att ha vunnit jättarnas tillit. Tyvärr åkte jag och min fickvän hem efter att ha spelar runmästare under dagen, när de flesta andra bytte om och spelade jättar under upplösningen senare på kvällen.

Men det var kul att komma ut och träffa lite scouter, vädret var fint och min lajvgarderob kom till användning, jag bidrog med kläder till åtminstone tre personer till. Jag hoppas också att scouterna fått en bra upplevelse. det verkade så när de besökte runrustarlägret iallafall. Det enda missödet var kanske att det tog ganska lång tid innan de dök upp, men det är alltid svårt att beräkna hur fort en patrull scouter rör sig när de inte har ledare med sig, och det är ju bättre att sitta och vänta någon timme extra än att scouterna kommer för tidigt och träffar ett par ledare som inte hunnit byta om än och som inte vet vad de ska göra.
Och så glömde vi att ta med oss tändstickor, så vi kunde inte tända någon eld. Visserligen behövdes den inte, men det var synd på den fina eldstaden vi byggt upp. Dessutom väldigt pinsamt att missa en sådan sak. Tändstickorna packades faktiskt ner, men de glömdes kvar i bilen när vi bytte om till äventyrskläderna.
En hajkberättelse från scouternas perspektiv finns att läsa på Djursholms Scoutkårs hemsida.

I söndags blev det en del träning, först en ordentlig löprunda och sedan, efter en stadig brunch, några timmars vedhuggning ute hos mina föräldrar. Ett bra sätt att ladda upp inför ännu en arbetsvecka.