Gårdagens löprunda: Uppvärmning i ganska lungt tempo nere i löpspåret, fram till den brantaste backen, därefter fem rusher upp (och jogg ner) för backen, och så den sista biten hem i ganska högt tempo. Så var planen iallafall. I själva verket visade det sig att den "brantaste" backen inte alls var så brant, den var mindre än de två jag tog mig uppför när jag värmde upp. Och jag har ändå sprungt den här slingan i flera år!
Efter att ha sprungit uppför backen första gången kände jag mig lite besviken. Var det inte jobbigare än så här? Men när alla fem ruscher var avklarade var jag ändå lagom andfådd när jag fortsatte hem igen. Om några dagar kär jag programmet igen, men då ska jag se till att verkligen vara vid den brantaste backen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar