Tjurruset 2010!

Nej, som banderollen här ovan, från ett snacksföretag som inte satsar stort på filmkvällar med famljen, påpekar så handlade inte heller detta års Tjurrus, som ägde rum för en vecka sedan, om något jävla fredagsmys. Det var kallt, det var blött, och det var jobbigt. Det sägs att det blir tuffare för varje år, och det har verkligen stämt de två gånger jag har spungit. I år var visserligen backarna mindre, och vi började och slutade inte i ett stort sandtag, men skogsstigarna var smalare, de uppbyggda hindren, bland annat bildäck, cementrör, vattengravar och att par containrar, var fler, och framförallt så gick längre stäckor av spåret rakt igenom träsk. Helt obanade träsk där benen sjönk ner till knäna för varje steg och där alla mina försök att springa slutade med att jag tappade balansen efter tre steg. Det var bara att kämpa på i snigeltakt. Så gick det inte så fort att komma runt banan heller, tiden slutade på 1:13:51. Inte direkt någon kanontid på 10 km.

På bilderna här ovanför ser ni mig, först då jag värmer upp någon minut innan jag ska bege mig till startfållen, sedan när jag passerar målinjen, när jag pustar ut i mål efter att ha fått min medalj, och till sist mina kläder från loppet medan jag grovtvättar dem i badkaret. I mål väntade också min flickvän med en handduk, ne filt och ett torrt ombyte. Precis vad som behövdes, även om man höll värmen uppe under loppen så var det inte mer än några plusgrader i luften. Det gällde alltså att byta om snabbt, få i sig lite av den varma bujong som delades ut i målet, och ta sig hem till ett varmt bad, efter att jag sköjt av badkaret rejält efter "tvätten" alltså. Precis som förra året så trodde jag att kläderna aldrig skulle gå att få rena, men det gick. Et år till håller de säkert.

Solgladögonen jag har på bilden visade sig vara en tveksam idé. Villerligen sken solen starkt under de första kilometrarna, så där gjode de verkligen nytta. Vid det första rejäla vattenhindret, som syns under banderollen på den iledande bilden, skydda de mina vanliga glasögon mot en del lerstänk. Men jag gjorde misstaget att lydta på dem för att försöka få bort leran. Det ledde till att jag gick lera på insidan också, och dessutom immade de igen. Efter några fruktlösa försök att få dem rena medan jag fortsatte springa gav jag upp och lät dem sitta i pannan sista halvan av loppet. De satt ganska bra där också.

På väg hem med torra kläder, kändes det faktiskt lite tråkigt att det är ett helt år kvar till nästa Tjurrus. Jag undrar vad de ska hitta på då för att än en gång göra banan tuffare?

I dag föll den första snön över Stockholm, och det känns som om löparsäsongen börjar dra sig mot sitt slut. Jag har börjat se mig om efter ett nytt gym efter flytten, och satsar framåt mot nästa lopp, förhoppningsvid Milspåret 2011.

Bilder utifrån spåret kan man hitta på Tjurrusets hemsida. Där kan ni också snart anmäla er till nästa års utmaning. Hoppas vi ses där!