Det första steget...

Ett kinesiskt ordspråk, som ofta återfinns i studentkalendrar, veckobrev, på överfulla anslagstavlor vid offentliga arbetsplatser och liknande sammanhang, säger att "Även en tusenmilafärd börjar med ett steg".

En självklarhet som trots det behöver poängteras. Hur långt du än ska, och hur litet det första steget än är, så kommer du ingenstans utan att ta det. Jag kallar min blgg för Tusenmilafärden av flera anledningar.
För det första så är ett av mina mål att färdas, långt, i ren fysisk bemärkelse. Friluftslivet har alltid varit ett av mina största intressen, och här i bloggen ska jag dokumentera mina färder, korta som långa. Förr eller senare så måste jag ha färdats de där tusen milen.
För det andra så vill jag inte glömma bort att ta det första steget. Ta ett första steg, och avlägsna mål känns redan närmare.
För det tredje vill jag påminna mig själv om hur långt jag har kvar, hur avlägset ett mål kan vara, och att vi aldrig kan slå oss till ro utan att sträva vidare.

Fysiska och intelektuella prestationer, som att förbättra mina löptider, läsa en tjock bok eller lära mig en ny färdighet, kan vara nog så svåra att uppnå, med hur svettigt det än kan bli är det ändå bara små steg på vägen i den verkliga tusenmilafärden - min väg genom livet. En väg där de verkliga målen inte är prestationer, utan insikter. En väg utan karta där jag aldrig kan veta hur långt jag har kvar. En väg jag inte kan avverka fortare genom att skynda mig. Vägen där man bara tar sig fram genom att ständigt fortsätta.

När jag tänker på tusenmilafärden så tänker jag på den med glädje. Glädje över hur långt jag har kommit, glädje över hur långt jag har kvar. För att återigen ta hjälp av ett citat, denna gång av Kain Boye:

Den mätta dagen, den är aldrig störst
den bästa dagen, är en dag av törst

Visst finns det mål och mening i vår färd
med det är vägen som är mödan värd

Stroferna är tagna ur dikten I rörelse, och de har följt mig i många år på min färd, ända sedan jag hörde de första gången vid en samling en klar augustimorgon under ett scoutläger. Det finns mål och mening i vår färd - och jag strävar vidare på tusenmilafärden för dess egen skull, för att livet och dess mysterier är underbart att upptäcka. Vissa mål hägrar i fjärran, men tusenmilafärdens mål bara finns där. Jag kan inte skynda mig dit, jag kan inte heller stanna eller vända om, men jag kan förbereda mig väl för att få ut det mesta av färden och nå målet som en bättre människa än vad jag var när jag tog det första steget.

Det här inlägget är inte det första steget under min tusenmilafärd, jag har redan varit på väg länge. Med det är det första steget för den här bloggen, som jag hoppas ska kunna följa mig en bit på vägen.